Villard-de-lans, Blink och Torsby

Hej!

Sen sist så har jag hunnit med ett läger i Frankrike, årets första tävlingar i Norge och ett för min del förkortat läger i Torsby.

I mitten av juli så åkte jag och laget till Villard-de-lans på en veckas träningsläger. Det blev mycket av allt där, cykel, rullskidor och löpning. Mycket fina träningstimmar i riktigt fin och även ny miljö för oss. Som sagt var det första gången vi var där och det var fantastiskt fint och det var absolut ett av de bästa lägren jag har varit på.

Här finns en länk till IBUs-hemsida där man kan läsa och se ett filmklipp från ett pass på lägret.

http://www.biathlonworld.com/news/detail/sweden-team-rollerskiing-in-france-it-s-all-uphill-video

 Glatt gäng efter tuffa uppförsintervaller.Fantastiskt fin 6h-tur på cykeln

 Sista dagen fick vi välja mellan ett långpass cykel och löpning. Vi valde löpning och grymt fint var det. 😀

 

Jag och Linn körde några vändor uppför Tossebergsklätten som uppladdning innan Blink.

En vecka senare var jag tillbaka hemma i Värmland och fick 2 fina träningsveckor innan vi packade väskan igen för en tur till Sandnes i Norge för att tävla på Blinkfestivalen. Likt innan så körde vi ett uppförsrace (Lysebotn opp, 7km med 640 höjdmeter), en prolog med efterföljande masstart om man kvalar in och sist en supersprint. Lysebotn opp gick bra med pigga ben och trots stavbrott och två stavbyten så blev det ändå pers med ca 2 min. Prologen blev ett riktigt bottenskrap med 4 bommade skott i liggande och fullt i stående så blev jag en bit ner i listan och ingen masstart. Jag var riktigt missnöjd efter det dåliga skyttet och var taggad inför supersprinten, eftersom åkningen ändå hade känts så bra innan så kändes det som att jag kunde mycket mer än vad jag fick visa. På supersprinten gick det desto bättre trots för lite ostabilt skytte. Jag gick vidare från kvartsfinalen med 2-0-2-0 skytte på en 4:e plats. I semin var det endast två skytten och där blev jag 2:a med 1-1. Det hade gått fort i både kvarten och semin och jag hade varit upp i 195 slag/minut i bägge loppen så jag kände mig trött inför finalen. Åkningen funkade ändå riktigt fint i finalen ändå, men det blev något bomskott för mycket för att kunna vara med och kriga om någon riktigt fin placering. Det blev 2-1 och en 9:e plats. Det var ändå kul att kunna komma till finalen i år igen och jag tog med mig att åkningen funkade bra. Lite för många bommade skott, men det är länge kvar till vintern och man får en liten koll på vad man ska träna mer på nu i höst.

 Nöjda brudar efter pers på Lysebotn opp Tuffa och roliga fighter som vanligt på Blink. Foto: Nicklas Olausson Fullt fokus på vallen. Foto: Axelar /Kjetil Dalseth (Facebook, Skifestivalen BLINK)

Rätt efter Blink styrde vi mot Torsby för ännu ett läger. Där blev det dock bara en träningsdag för mig innan jag fick åka hem p.g.a. lite lite känning i halsen. Jag kände mig lite bättre och kunde träna någon dag senare, men blev sedan lite snorig så jag vilade lite mer och jag missade större delen av lägret. Även om man aldrig vill vara sjuk så kändes det ändå helt ok att få någon extra vilodag. Förra året var jag frisk och kunde träna allt och fick aldrig någon extravila och då var jag trött under vintern. Detta kanske bara var vad kroppen ville ha och det finns mycket tid kvar att träna på innan vintern.

Här näst är det rullskidskytte-SM i Östersund som smygstartar med ett längdrace på 5km på fredag och sedan är det sprint på lördag och distans på söndag. Jag får se hur min form är efter sjukdomen, men det ska bli kul att tävla lite och det är skönt att få ett litet avbrott från all träning innan den tuffa höstträningen ska göras. 🙂

Via denna länk ska det gå att se SM-tävlingarna live i helgen 😀

https://svenskskidskytte.play.livearena.com

 

Östersund, Cypern, Ruhpolding och tävling

Det har hänt en del sen sist jag skrev, eller det har framför allt tränats en del sen sist jag skrev. Jag ska inte skylla på träningen att jag inte har tid att skriva några rader här då och då, men förutom några enstaka dagar här och där så har det tränats både mycket och bra sen vi drog igen träningsåret i börja av maj. Faktiskt så har det aldrig gått så lätt att komma in i träningslunken med äta, träna, sova. Annars brukar det vara lite vemodigt att komma igång för fullt till en början när man i ca 3-4 veckor har haft möjlighet att kunna göra vad man vill, när man vill. Man brukar ändå komma in i det efter någon vecka eller så, men i år så var det direkt ett sug efter att komma ut och träna. Ett sug efter at förbättra sig. Efter förra årets säsong där träningen funkade kanonbra under sommaren och hösten, men där det inte fanns någon energi alls kvar på vintern, så är längtan stor efter att göra bra tävlingar till vintern. För att kunna göra bra tävlingar till vinter så krävs det mycket träning, mycket mat, mycket vila och den galoppen gick det ganska så lätt att komma in i i år. 🙂

Vi har redan hunnit med tre läger. Ett i Sverige, ett på Cypern och ett i Ruhpolding (vart annars liksom? 😉 )

Första var vi i Östersund en vecka för lite kick-off med laget, men framför allt var det ett skytte-läger. Det blev mycket skytte med fokus på precision och att gå tillbaka lite till grunderna. Jag hade nästan inte skjutit något alls under vilan så det var bra att komma igång med den biten. Trots att det var ett skytteläger så startade vi även upp fysträningen, för att veckan där på skulle träningsåret börja och då måste man ju vara redo. Vi hade också ett OS-firande med förbundets alla inblandade för att fira vinterns bragder.  Efter lägret hängde jag med de andra ner till Göteborg på Olympiatravet. Det blev en riktigt trevlig dag med god mat och lite ny kunskap om travsport.

Nöjda tjejer efter intervaller

Väl hemma igen så var det dags att börja träna på riktigt. Mycket skytte, mycket träning och kanske framför allt mycket cykel inför Cypern-lägret som vi skulle på någon vecka senare. Innan Cypern hann jag med en veckas träning på hemmaplan och en tur ner till Grebbestad för lite jobb med Swedemount och lite fotografering. 🙂

Fotografering i Grebbestad

På Cypern var det varmt, varmt, varmt… Många dagar över 30 grader, men vi tog oss igenom träning på ett bra sätt och vi krigade på tillsammans. Som väntat blev det mycket cykel, men även rullskidåkning, löpning, styrka och spänst. Jag är speciellt nöjd över lägret med tanke på att jag i år inte brände mig någonstans :))

 Foto: Nicklas OlaussonGlatt gäng under 6h-tur

Efter Cypern blev det två veckor i Östersund med träning innan avfärd till lägret i Ruhpolding. Vi var i Ruhpolding i ca 12 dagar och vi tränade mycket och hårt. Halvvägs in i lägret var det vila och det behövdes och dagen efter drog vi igång igen med en ca 4h lång ”lagtävling”. Vi blev indelade två och två och vi skulle ta oss igenom en rullskidsdel, en cykeldel och en löpdel. Kan meddela att det var kul, men att man var rätt så tämligt trött (som en värmlänning hade sagt) när vi var klara. Det är alltid kul med lagtävlingar och man glömmer bort att det är jobbigt och att man håller på länge. Efter den dagen var det tre träningsdagar till att ta sig igenom och även om man var riktigt trött så gick det förvånansvärt bra att ta sig igenom de resterande dagarna.

Det har blivit personligt rekord i precision flera gånger redan i år  På nationaldagen blev det cykeltävlingen Jämthjulingen 🙂 När man tränar mycket så är det viktigt att unna sig kvällar med extra fin mat och fint sällskap

 Starka tjejer i RuhpoldingVilodagsgöra

Efter hemresan var det midsommar och vilodagar. Jag vågade mig ändå på att lägga en vilodag på att springa Borejoggen med syrran som sprang den för första gången.

 Borejoggen 2018 Träning i Torsby

Helgen där på var det traditionsenligt Inge Bråten Memorial. Rullsskidssprint i centrala Sunne. Som vanligt bra arrangemang, en riktig pulshöjare och man inser att man inte är tränade för 1 km åkning max. Tur man är skidskytt och åker både längre och skjuter lite då och då, men som sagt superkul och bra träning. Efter prologen brände det riktigt i luftrören och det märks att man inte har kommit igång med de riktigt hårda intervallerna än, men de kommer komma smygande nu när vi snart närmar oss Frankrike-lägret och i augusti Blinkfestivalen.

Inge Bråten Memorial

Säsongssumering

Säsongen 2017/2018 blev inte riktigt så som jag hade hoppats på.  Träningen hade funkat riktigt bra under hela träningsåret och jag kände mig mycket starkare än året innan och det kändes som att jag hade tagit ett kliv. Veckan innan första tävlingarna i Östersund så körde vi några hårda pass innan vi skulle börja släppa upp träningen. Sen den veckan så har kroppen varit trött och det har känts som att jag har saknat överskott. Något enstaka lopp har det känns som att kroppen har funkat helt okej, några lopp har det känts som att det har varit lite handbromsen i, medans vissa lopp har jag varit helt slut nästan direkt från start. Jag märkte ganska tidigt på säsongen att jag kanske inte riktigt var i det slaget som jag borde vara, men man tänker hela tiden att snart så lossnar det. Tyvärr så började det inte lossna förens vid EM och med det så missade jag årets höjdpunkt. Det blev en snabbvisit dit ändå som var fantastisk, det är något som jag verkligen uppskattar. Det var ju förstås tråkigt och tufft, men ”det finns ju inget ont som inte har något gott med sig”. Det har nog bidragit till att jag har blivit lite starkare mentalt och kommer kunna ta framtida utmaningar lättare. Jag fick ju i alla fall köra EM och som sagt så lossnade det lite där och jag kunde åka skidor mer som normalt igen. Jag fick med mig en 9:e plats på distansen och gjorde en väldigt bra sträcka på mixstafetten där jag hade andra tid på min sträcka endast 0.1s efter hon som var snabbast och växlade i tät.

Under den sista delen av säsongen så pendlade kroppen ganska mycket. Åkningen var överlag ändå bättre då än i början på säsongen och där höjdpunkten var sprinten i Holmenkollen där skyttet och åkningen stämde bra och jag blev 27:a. På sprinten i Tyumen var jag åkmässigt riktigt trött, men skyttet var något av det bättre jag någonsin har gjort och det gjorde att jag landade på en 31:a plats, vilket var bra. Jag är glad att jag vågade ligga på i skyttet på de sista tävlingarna. Det är bra att ha det med sig att det går in i träningen som kommer framöver.

 Foto: Göran Strand

Att säga att det var helt kasst innan EM är inte helt sant. Jag kom ändå 25:a på sprinten i Östersund. Känslan åkmässigt var tung, men med fullt skytte så blev det ändå årets bästa placering. Förra året var min bästa placering 23:a. Totalt blev det 60 poäng i totala världscupen och förra året kammade jag hem 62p. Med den analysen kan man se att säsongen 2017/2018 var lite sämre än förra årets säsong, men då kändes kroppen bra på de lopp som jag presenterade bäst på medans det i år kändes tung. Detta ger mig stort hopp om att även om jag inte fick ut min fulla potential i år så har kroppen ändå blivit starkare och med bra träning nästa år kan det ge ett bra lyft i framtiden på de dagar som det kommer kännas bra på. Det tar jag med mig in i det nya träningsåret! 🙂 

Planen för det nya träningsåret kommer se ganska lika ut som förra året, men att jag i år kommer vara ännu mer lyhörd till kroppen om den blir för sliten och se till att vilan blir ännu bättre. Vi smygstartar det nya träningsåret redan den 23:e april med ett skytteläger i Östersund. Den verkliga träningen drar igång veckan därpå v.18. Jag har verkligen lust att visa vad jag egentligen kan så det ska bli kul att dra igång igen!

Än är det ungefär en vecka kvar av ledigheten och den veckan spenderas hemma i Brandsbol som jag har gjort den mesta delen av vilan. Det är riktigt skönt att få komma hem och bara ta det lugnt och vara med familjen. Under vilan har jag försökt fixa allt som man inte hinner annars. Jag har också kört ett klubbmästerskap i fina förhållanden i Torsby. Kul att se alla klubbisar och även roligt att se att så många ”veteraner” ställde upp. 😀 Det har även blivit några turer till Kjellmyra i Norge för att träffa Stein Erik Bredvold för att fixa till min gamla stock till geväret. Målet är att få den så lik min nya som möjligt så jag kan ha den som reservstock om något skulle ske. Jag kan meddela att den blev kanon, tack Stein Erik!! I helgen var jag till Ramundberget på lite skidsemester. Det var ett härligt gäng i stugan och härligt väder ute. Kanske lite väl härligt då jag inte hade någon solkräm i ansiktet så jag brände mig lite… Förutom det så var det grymt! Annars så har det blivit lite skidåkning när jag har känt för det, men jag har ändå försökte se till att vila lite också så kroppen får en chans att repa sig.

 Klubbmästerskap

Trevlig skidtur med saknade vänner 🙂

Fina dagar i Ramundberget

Var det kallt uppe på fjället? Svar nej.

Jag vill också passa på att tacka alla min samarbetspartners som har hjälpt mig i min stöttning under året. Utan dem hade inte detta varit möjligt! Ni finner dem under fliken ”samarbetspartners” och rullande uppe till höger om detta inlägg. Även ett stort tack till mina nära och kära och jag vill också tacka Granådalens byggdeförening.

Avslutande delen av säsongen 2017/2018

Sist jag skrev befann jag mig i Ridnaun, Italien på EM. Em för min del blev en upptur där jag kom 9:a på distansen efter endast 1 missat skott av 20, (0-0-1-0). Det strulade lite i andra liggande skyttet vilket var synd för det var endast 3s upp till 8:e platsen. Distansen gav mersmak och jag hade lust att köra om fina placeringar på sprinten. Det blev tyvärr 2 bom, (1-1), vilket ledde till en 45:e plats. Inget bra resultat, men jag visste att med bra skytte på jakten skulle jag kunna avancera. Avancerade gjorde jag, men med 3 bom av 20 så räckte det inte längre än till en 33:e plats. Trots lite sämre resultat på sprinten och jakten så kändes det som att kroppen för första gången denna säsong äntligen hade lite överskott och kunde åka fort. På sista tävlingsdagen var det en mixstafett som skulle köras. Jag har kört en mixstafett i Ridnaun tidigare och då likt denna gång med Johanna Skottheim på första sträckan. Alla på hela laget kämpade bra och vi blev 6:a. Ett godkänt resultat i det tuffa motståndet som det ändå var. För min del så var det full klaff på skidorna, årets bästa skidåkning och ett bra skytte! Det var riktigt kul att känna att kroppen äntligen började kännas som den ska göra. 

 EM distans EM jaktstart Foto: Tiio SöderhielmEM mixstafett

Efter EM blev det en lång resa hem som började direkt efter målgången på mixstafetten. Väl hemma så gick det bara en dag så kände jag att jag hade fått massa slem nere i halsen och blev lite snorig så jag fick ta två dagar extra vila. Jag kom igång skapligt till SM som var två helger efter EM. 

Kroppen var inte i samma slag på SM som på EM, men med okej skytte så blev det ändå 1 SM-guld och 1 SM-silver.

 SM Foto: Håkan Blidberg SM Foto: Håkan Blidberg

Efter SM var tanken att mängdträna inför tävlingarna på slutet av säsongen. Jag hann träna en dag innan jag fick lägga om träningen och någon dag senare åka bort till Sydkorea. En fantastisk upplevelse att få åka dit och träffa alla andra och gratulera till deras framgångar. Än häftigare att få vara på plats och heja under de båda stafetterna och kunna krama om och gratta alla direkt. Att få vara en del av laget och att få känna på den stämningen och atmosfären som var där är något jag kommer ha med mig och minnas i hela mitt liv! Tack, LAGET! <3 

En vecka i Asien blev det sedan direkt till Östersund och träna för min del. Lite över en vecka med träning och sedan vidare på den sista världscuptrimestern. 

Första stopp var i Kontiolahti, Finland. Det blev endast ett lopp i Finland som blev en riktigt tråkig dag som slutade med en 80:e plats efter 3 missade skott (2-1) och en skidåkning som tappade mycket fart redan efter första skyttet där det blev 2 bom. Det var bara att glömma den dagens lopp och sikta framåt mot Oslo.

I Oslo var det desto roligare. Jag hade familjen på plats ute i skogen som hejade och det gick ifrån en dimmig förmiddag till en kanonfin vårdag. Vem hade trott att jag skulle gå från en 80:e plats från helgen innan med 3 missade skott till en 27:e plats med fullt skytte på sprinten i Holmenkollen? Åkningen var bra. Absolut ett av de bättre loppen i år. Skotten satt, men tyvärr så tog jag lite väl god tid på mig i stående. Det viktigaste är ju att skotten sitter, men det var onödigt länge även för mig.. 10s hade gjort ca 10 placeringar vilket hade gett mig ett personbästa. Jag är i vilket fall som helst mycket nöjd över loppet och att jag både fick och tog chansen att åka med några av de snabbaste skidåkarna på världscupen. 27:e platsen och den tighta resultatlistan gjorde det spännande inför jaktstarten som var två dagar senare. Jag fick en jättebra start på jaktstarten och hade för ovanlighetens skull en bra åktid på första varvet. Tyvärr blev det 2 bom i första liggande och efter det var det som att skidåkningen dog av. Jag försökte åka bakom åkare som kom och passerade mig, men ingen ork fanns. Jag vände skyttet i alla fall och sköt 0-0-0 på de tre återstående skjutningarna så det blev ändå 18 träff av 20 och det var snabba skjuttider på slutet. Jag tog med mig skyttet och hoppades på bättre åkning i Tyumen helgen efter. 

 Sprint  Jaktstart Tre värmlänningar

Inför sprinten i Tyumen var planen att jag skulle vara riktigt offensiv i skyttet. Det fick bära eller brista och som Johan vår skyttecoach sa ”varför tänka att det kan gå väldigt dåligt när det kan gå väldigt bra?”. Offensiv det var jag och visst gick det väldigt bra! 0-0, 27s i liggande och 29s i stående. För att vara jag var det riktigt bra! Åkningen infann sig inte till Tyumentävlingarna och det märktes att kroppen var sliten efter en lång säsong. Jag hade i alla fall förmånen att starta med startnummer 1, det är ju ändå ganska så coolt. Åkningen var alltså inte på topp, men med det snabba fulla skyttet så landade jag ändå på en 31:a plats. Det var inte riktigt lika tight i listan som helgen innan men det fanns ändå en god chans till att göra ett bra lopp under jaktstarten dagen där på.. Under jaktstarten var planen den samma som inför sprinten, offensivt skytte. Det var mer vind och den var byig. Det blev lite passivare skytte, men ändå bättre än vanligt på flera serier. Åkningen var fortsatt trött, men jag fann lite extra krafter de sista varven. Med 2 bom av 20 halkade jag ner till en 34 plats, men fortsatt poäng. 

Skidstadion Tyumen

Med jaktstarten i Tyumen så avslutade jag världscupsäsongen 2017/2018 och även hela skidskytte säsongen 2017/2018. Tyvärr så gick de avslutande SM-tävlingarna samma helg som Tyumen så jag kunde inte delta där. En säsongssummering kommer på bloggen inom kort.

Long time no see..

Just nu befinner jag mig i Ridnaun, Italien på EM som går här under denna veckan. Det börjar med distans redan imorgon onsdag, sedan sprint fredag, jaktstart lördag och mixstafetter på söndag.

Det var ganska längesedan jag skrev så här kommer en liten summering.

I Frankrike så körde vi en sprint och en jaktstart. I sprinten sköt jag fullt, men kände mig helt slut från start och blev 47:a. Under jaktstarten kändes kroppen lite piggare och jag kunde kriga på. Dock blev det 3 bommade skott så det blev ingen klättring i resultatlistan utan jag kom 47:a även på jakten. Åkmässigt var det bättre än på flera veckor så jag tog med mig en okej känsla in i julträningen.

 Foto: Anna Magnusson

Det var skönt att komma hem efter 5 veckor ute på resa. Det tog några dagar med träning innan kroppen kändes mer som vanligt igen. När det väl började svara så tyckte jag att träningen funkade bra och att det flöt på bra. Jag fick vara hemma i en och en halv vecka, sedan bar det upp till Östersund för lite gemensam träning. Östersund bjöd på snö, snö, snö och kyla. Vi lyckades ändå få till fina träningsdagar. Jag hann också med ett nyårsfirande med ett härligt gäng. 🙂

 Foto: Nordic Focus

 Fina träningsdagar hemma 🙂

 Kallt men fint Östersund.

 Nyårsfirande med ett fint gäng 😀

Redan den 2 januari reste vi ner till Oberhof, Tyskland för årets första tävlingar. Trots att det kändes som att åkningen har lossnat lite under julen så funkade det inte i Oberhof. Tung kropp under bägge loppen. Hade inget bra tryck i åkningen och hade dåligt med ork… Skyttet funkade däremot ok, men i vinden under sprinten så tog skyttet lite för lång tid.

Efter Oberhof åkte vi vidare till vårt andra hem, Ruhpolding. Där bjöds det på en distans på torsdagen. På skjutvallen blev det endast en miss av tjugo skott. Jag tog tid på mig på vallen, men när varje skott är värd en minut så är det värt det. Kroppen kändes bättre än helgen innan, men inget riktigt tryck eller flow i åkningen.. Det blev ändå en 36:e plats och fem poäng.

  Träning i Ruhpolding med glada tjejer. Foto: Lykke Tamm

Vi bjöd på ett fint uppträdande under invigningen i Ruhpolding.

Efter tävlingarna i Ruhpolding fick vi reda på vilka som blivit uttagna till årets stora höjdpunkt. Jag var tyvärr inte en av de fem som blev uttagna att resa till Sydkorea. Jag är reserv på hemmaplan och ska vara redo att resa dit om någon blir sjuk. Det var förstås tråkigt att höra och jag var både arg, ledsen och besviken, men min kropp har inte riktigt spelat på samma lag som mig i år.. Det är få tävlingar som jag känt mig ok på. Ofta har jag känt mig väldigt trött redan från start. Det är endast några få lopp som jag känner att jag har kunnat vara med och kämpa hela loppet. Det har varit frustrerande och tråkigt, men ibland är det så. Träningen under sommaren och hösten funkade riktigt bra så jag hade förhoppningar om att jag hade tagit ett kliv till denna säsong. Ibland så tar man kliv och ibland händer det inte så mycket, men all träning som jag har gjort har jag inte gjort i onödan utan det kan komma senare under säsong eller till nästa år. Även om jag inte nåde riktigt fram till årets stora mål så har jag chansen att få tävla EM i Ridnaun.

Det kändes försåts inte jättekul att åka till Antholz och tävla när alla andra åkte hem för att träna, men efter någon dag så får man försöka släppa allt och blicka framåt mot sina nya uppgifter för att kunna prestera. På sprinten kändes benen riktigt trötta från start och det var kämpigt med åkningen. Skyttet var lite långsamt, men jag kämpade och satte alla 10 skotten och slapp straffrundan. Jag placerade mig på en 52:a plats. Inget topp resultat, men när både åkningen och skyttet var lite för långsamt så räcker det inte längre. Inför jaktstarten var planen att försöka vara offensiv på skjutvallen. Jag var offensiv och sköt endast 2 bom av 20. Åkningen kändes bättre än på länge och jag kunde ha tryck och driva på i min åkning. Det var kul att åka! Med detta lyckades jag klättra 17 placeringar och slutade som 35:a och fick med mig 6 poäng. Detta var absolut ett fall framåt och jag hoppas att kroppen kan fortsätta att bli bättre och bättre inför EM. Skyttet har funkat riktigt bra de senaste veckorna så den biten känns bra!

Italien bjuder på fin mat!!

 Jaktstart i Antholz

Foto: Detlef Eckert

Myyyycket snö här nere i Italien!

Mitt gevär gick sönder efter tävlingarna i Antholz, men det ska vara lättfixat. Så det ska inte vara någon fara inför tävlingen imorgon.

Säsongsstart, Östersund och Hochfilzen

Nu var det ett tag sedan jag skrev..

Sedan sist har jag åkt säsongspremiären i Östersund där jag åkte en kortdistans. 5x 2km med 4 skytten. Det blev 3 bom för mig och en 5:e plats. Bra träning och en bra genomkörare innan världscuptävlingarna i Östersund en och en halv vecka senare.

 Säsongspremiär Foto: Håkan Blidberg

Efter premiären blev det en del träning i en vecka innan vi gick in i tävlingsmode till distansen. Känslan i Kroppen under distansen var riktigt tung och seg. Hade inget riktigt tryck på hela loppet och var ganska så trött redan från start. Jag visste att det ändå kunde gå ganska så bra med ett bra skytte och efter tre skytten hade jag 0-0-0 i protokollet. In för sista skyttet kändes det ganska så bra, men jag hade 2 skott som smet precis utanför. 18 träff av 20 är helt okej, men man känner sig ändå missnöjd när man skjutit så bra tidigare och allt kom på sista serien. blev en 43:e plats vilket är mitt bästa distansresultat.

 Foto: Håkan Blidberg

Under sprinten kände jag mig fortsatt trött i kroppen, men ändå ett steg framåt. Jag sköt fult (0-0) och med ett bra slutvarv åkte jag i mål som 25:a och bästa svenska.

Kroppen kändes ännu lite bättre under jaktstarten, men med 3 bommade skott så ramlade jag neråt i listan och fick under det sista varvet kriga om de sista poängplatserna. Med ett bra sista varv lyckades jag knipa åt mig 39:e platsen och 2 poäng.

Efter Östersund bar det av till nästa världscup som var i Hochfilzen, Österrike. På fredag var det sprint och strax innan start började det kräksnöa. Jag som gick i första startgrupp hade en hel del nysnö att trampa i under första varvet. Det var fortsatt mycket snö de andra varven, men det blev som ett spår att åka i de andra två varven. Tyvärr blev skyttet 2-1 och med en riktigt dålig känsla i kroppen blev det tillslut en 93:e plats. En sån dag man bara vill glömma bort och börja fokusera på nästa.

 Hochfilzen

Nu befinner jag mig i Le Grand Bornand, Frankrike för de sista världscuptävlingarna innan jul. Jag tycker inte att jag har fått ut den skidåkningen som jag har i kroppen under någon av de tävlingarna jag har kört i år. Jag har inte riktigt fått till den där känslan med massa överskott som behövs för att åka fort. Jag tror dock att den känslan ligger långt borta. Jag tror att bara min kropp får vila och tävlingar så kommer farten komma snart. Det finns så mycket mer fart i kroppen än vad jag har lyckats prestera än så länge. Jag längtar tills att tävlingar drar igång hör i Frankrike och tror att kroppen kommer kännas bättre redan till helgen 😀  

Sista rycket innan säsongen

Nu är årets sista läger avklarat. Två veckor på snö i Idre med allt från storm, regn och soliga, nästan perfekta dagar. Tiden flög nästan förbi och det är nu nästan bara en vecka kvar till premiärtävlingarna i Östersund. Det ska bli kul att kicka igång säsongen och att få släppa upp träningen lite och få känslan av en pigg och fräsch kropp. Under hela året tränar vi mycket och hårt så stunderna när kroppen känns riktigt snabb är inte jättemånga. Man längtar alltid till tävlingssäsongen och snabba, fräscha ben. 🙂

Jag är nu hemma i Värmland, men åker upp till Östersund på måndag. De håller just nu på att lägga ut den sparade snön på spåren i Östersund och det ska bli kul att åka skidor på lite längre spår och göra de sista förberedelserna inför de kommande tävlingarna. 😀

 

 

Hemresa

Jag befinner mig just nu på Arlanda och väntar på mitt flyg till Karlstad som går om någon timme.

Det har faktiskt varit en ganska så skön resdag för mig med sovmorgon, hotellfrukost, flyg till Stockholm, lunch och nu snart sista planet och sedan lite bil hem. Inte så mycket stress för min del. Skönt för en gång skull. Resan ner för 14 dagar sedan var riktigt stressigt där det blev lite armbågande i kön och en liten intervall för att hinna med flyget till Tyskland.

Det ska bli såååå skönt att komma och hem och sova i sin egen säng och bara få ha det lite ledigt och ingen träning i någon dag. Nästa vecka är det planerat ganska så lite och lätt träning för att vara redo för sista lägret innan allt drar i gång. Det är bara lite mer än en månad kvar till första tävlingen!! Det är inte annat än att man längtar.

De sista dagarna i Ruhpolding var det fint väder och race. Kul att få köra lite race och få luft ur lungorna lite. En sprint och en ”jaktstart” som inte riktigt var en masstart med individuell start eller en kort distans med skytte som en masstart.. Bra träning blev det i alla fall och det är kul att se att träningen har get resultat. 🙂

 Glada tjejer efter race Ute på kvällsjogg Vilodag i Traunstein

Sista träningsdagen drog vi ut på ett jättefint långpass på rullskidorna i strålande sol och värme. Sedan snabb packning och lunch för att åka till München för att se FC Bayern München spela mot SC Freiburg. 75 000 människor var det i publiken och det märktes. Bra tryck på läktaren och 5-0 till FC Bayern. Det var en kul upplevelse och bra avslutning på lägret.

 Allianz arena

 FC Bayern – SC Freiburg 5-0

 Den godaste pizzan jag någonsin har ätit

Ruhpolding del 3 av 3

För sista gången i år (troligtvis) så befinner jag mig i Ruhpolding för årets sista barmarksläger.

Vädret har bjudit på en hel del regn men också riktigt fina dagar där man har kunnat träna i shorts och T-shirt. Trots vädret har vi tränat på riktigt bra den senaste en och en halv veckan och vi har idag vår sista vilodag innan de återstående träningsracen som ska köras. Vi avslutar lägret med att åka till München på lördag för att se FC Bayern München spela mot Freiburg. Det blir den första riktiga fotbollsmatch som jag går på så det blir kul. 😀

Från och med idag så har vi en kock från SOK på plats som ska laga maten åt oss. Vi har ännu bara hunnit äta frukost, men det lovar verkligen gott. Suveränt med lagad mat och att den är bra tillagad. Det förenklar vår vardag mycket och vi kan fokusera ännu mer på att göra träningen och återhämtningen så bra som möjligt.

 Skyttetävling direkt efter intervaller. Bäst att passa på att vila och sola när man kan. Foto: Lykke Tamm

 Jag och Hanna är taggade inför skyttetävlingen. Foto: Lykke Tamm

 Trots lite regn och rusk så är vi ändå glada 😀

 Som tur var så var det inte i ögat.

Finmiddag i Salzburg. Hur gott som helst och kul att ha på sig något annat än träningskläder och mjukisbyxor.

Hemmaplan

Dagarna rulla på här hemma och jag har redan hunnit träna  bland annat två  intervallpass, ett tröskelpass och ett långpass denna veckan. Benen är ganska så möra just nu, men det är inte så länge kvar till vilan så det är bara att bita ihop. Jag har passat på att åka lite i skidtunneln nu när jag ändå är hemma. Det är inte så länge kvar till säsongen och det är alltid fint med lite skidvana innan man går på snölägret i slutet av oktober.

De senaste träningsdagarna har jag haft sällskap på träningarna utav Linn och Johanna. Kul med sällskap och sparring på passen, men kanske mest att man kan passa på att skvallra lite 😉

Imorgon blir det ytterligare en tur in i tunneln och snurra några varv. 😀

 Bild från eftermiddagens rullskidstur. Det är extra fint när temperaturen är så pass i slutet av september att man kan träna i shorts och T-shirt. 🙂

Så här kan det se ut när man har kört intervaller på rullbandet.

 

Emma