Från snö i Ruhpolding till sol i Antholz

De senaste veckorna har spenderats i Tyskland och Italien. Det började med vårt andra hem Ruhpolding där jag körde stafett, sprint och jaktstart allt i snöfall. För min del så gick stafetten riktigt bra. Liggande skyttet gick felfritt och för min del snabbt (29s, snabbast jag har skjutit på tävling). I stående var tempot också okej och det kändes ganska säkert, men tyvärr så blev sista skottet en kant ut och jag fick plocka ett reservskott. Åkningen gick bra och jag kunde åka med de runt mig och även om en del. Med ett bra skytte och åkning så kunde jag avancera några placeringar. Tillslut slutade vi på en godkänd 7:e-plats. Denna stafett likt den i Antholz var med mersmak och den dagen vi alla fyra får till det så kommer vi kunna vara ännu högre upp i listan 🙂

Stafettlaget

Från invigningen i Ruhpolding.

Sprinten och jaktstarten var mindre bra tävlingar där det var som att jag var helt slut i benen redan från start. Det fanns inget att trycka med redan från början och då blir det låååånga och tuffa tävlingar där man kan tappa mycket i spåret. Jag kände att kroppen inte svarade som den skulle på sprinten redan från start så jag visste att jag var tvungen att skjuta bra för att få en ok placering. Det tog lite tid (hellre det än en straffrunda), men jag lyckades sätta alla tio skotten och kom slutade i mål som 40:e. Inget resultat som jag är jättenöjd med, men jag är nöjd att jag klarade av att hålla fokus på vallen och göra det bästa av situationen. Med den farten jag hade i spåret så hade det räckt med bara någon bom för att missa jaktstarten.

Känslan inför jaktstarten var lite bättre än sprinten, med betoning på lite. Det första varvet kändes det faktiskt som att kroppen kanske ändå var lite piggare men redan ut på andra varvet var det som att krafterna var borta och jag gjorde det jag kunde för att försöka hänga på de åkarna runt omkring mig. Till skillnad från dagen innan så orkade jag under jaktstarten inte hålla samma fokus på vallen. Jag började med att råka trycka av första liggande skottet utan att jag menade det.. Jag blev då ganska offensiv och tog tid på mig för att inte bomma mer. Det slutade med bara en runda. Andra liggande skyttet var bättre och jag satte allt. I det stående skyttet så hade jag bestämt mig på förhand att jag skulle försöka vara lite mer offensiv. Jag var offensiv och sköt på 29s och fick med mig två bom till.. I det sista skyttet så försökte jag ta mig tiden att träffa, men efter tre träffar så blev de två sista bommar och det blev ytterligare två varv i rundan. Totalt fem straffrundor ,750m extra, på den redan 10 km långa banan. Det var inget som min dagsform behövde. Sista varvet hade jag långt fram och långt bak till åkare runt mig så det blev bara att ta sig i mål och glömma den dagen. Här märks det verkligen att om man är i dålig form åkmässigt och man är trött så krävs det mycket mer fokus på vallen och under jaktstarten så klarade jag inte av att hålla fokus genom hela tävlingen. Tråkigt, men alla har dåliga dagar.

 Foto: skidskytte.se

Troligtvis så berodde de trötta benen på att allt inte låg helt rätt i ryggen. När vi kom till Antholz i måndags så fick jag hjälp med att justera ryggen och kände redan dagen där på att benen hade blivit bättre. Det var som att allt blod plötsligt började strömma ner i benen och för varje dag som gick under veckan blev det bättre och bättre 😀

Traditionsenligt så kördes det ett klassisktpass upp till Stallerpasset (2052 m.ö.h.). En fin tur som tar ca 1h upp och 10 min ner och man plockar ca 400 höjdmeter.

Toppen av Stallerpasset

På tävlingsprogrammet i Antholz så började det med en distans. 15 km med fyra skjutningar. Åkningen funkade mycket bättre än tidigare även om det inte var någon jättebra åkning. Tyvärr så var det lite kluriga förhållanden med vind och en sol som gjorde skuggningar på fallmålen under tävlingen. Under min första liggande serie så tyckte jag att det blåste lite mer till vänster så jag skruvade några knäpp höger, men vågade inte skruva så många eftersom solens påverkan på fallmålen gjorde att skotten gärna hamnade till höger. Mitt skruvande räckte inte på långa vägar och jag bommade hela fyra skott av fem högt uppe till vänster. Redan där försvinner hoppet om en bra tävling. Även om man försöker vara positiv och tänka att man kanske i alla fall kan åka ganska så bra så går det inte lika fort som det skulle ha kunnat göra om man hade legat bra till. Jag följde upp med en bom i första stående skyttet, där det kändes som att siktet snurrade runt runt och det tog lång tid bara att få i väg första skottet. Antholz ligger på ca 1600 m.ö.h. och det märks väl på vallen att man har högre puls än vanligt och att det tar längre tid innan den går ner. Inför det andra liggande skyttet så skruvade jag hela sex knäpp. Då satt fyra skott bra i mitten, men tyvärr så gick ett skott lite utanför. Sista skjutningen klarade jag att skjuta fullt och slutade då med sex bom totalt. Trots att många andra bommade så räcker inte sex bom långt, det vet man, och även om man försöker göra ett bra sista varv så går det inte lika fort som om man hade slagit som en bra placering. Jag blev 69:a, en bom och två placeringar bättre än förra distansen i Östersund. Trenden går i alla fall till det bättre. Det är väl det jag får ta med mig. Nästa gång hoppas jag att jag kan få ta revansch och skjuta som jag vanligtvis brukar. 🙂

Jag hade i alla fall tur med vädret 🙂

I och med sprinten i Ruhpolding så har jag under de fem sprintarna jag har kört i år endast missat två skott av 50 (96%) Lite kul kuriosa 😉

Nu närmast väntar en vecka hemma med träning 🙂

Emma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *