Säsongsslut 2018/2019

Så var även denna säsong slut. Eller ja den slutade redan sista helgen i Mars på SM i Boden, men det har tyvärr inte blivit så mycket skrivet här sedan jul.. Kan inte skylla bort det på att jag inte har haft tid (för det har jag), men dagarna har i princip bara rullat på och helt plötsligt har hela säsongen passerat. Jag ska försöka mig på en liten resumé av vad som har hänt sedan sist.

Efter jul så startade säsong upp igen i Oberhof där jag inte deltog på tävlingarna. Jag kom istället ner till Ruhpolding veckan där på. Kroppen kändes riktigt seg och matt under tävlingen där, men jag trodde att det kanske behövdes någon tävling för att komma igång igen efter ca 3-4 veckor utan race.

Veckan efter var det tävlingar i Antholz. Där kändes kroppen om än tröttare än veckan innan. Det kanske hade lite med att göra att Antholz ligger på höghöjd, men känslan var att något inte riktigt stämde.

När jag kom hem tog jag ett blodprov för att se om det kanske var dåliga järnvärden eller dylikt, men det var det inte heller.. Kroppen fortsatte att kännas trött och seg och benen upplevdes till slut så stumma att det var segt bara att ta sig upp ur sängen på morgonen. Då drog vi i handbromsen och det fick bara bli lite lugn träning, kortare intervaller och massage. Efter bara några dagar upplevde jag att kroppen blev piggare och att benen kändes bättre. Efter en vecka ungefär så började träna på med de andra som vanligt och det märktes en stor skillnad även om jag inte direkt var i någon toppform. Det var ändå en riktigt skön känsla att kroppen var mer som normalt igen.

 Östersund bjöd på riktigt fina träningsdagar. Här med Anna och Martin

Under denna perioden blev jag uttagen till VM-truppen vilket var sjukt kul och ett av mina mål under vintern.

Tre veckor med träning blev det i Östersund innan vi reste till Minsk, Vitryssland för EM. Kroppen kändes ganska så pigg igen under de två första loppen jag körde där. Först distans 1-0-0-3, riktigt synd med hela tre bom i sista skyttet. Kunde ha blivit en fin plats annars, men fyra bom på hela tävlingen var helt ok med tanke på den vinden som var. Jag tycker alltid det är lite svårt med distanser och vilken fart man ska ha och så, men tyckte ändå att kroppen var helt ok.

Dagen efter var det Mix-stafett. Jag, Mona, Martin och Sebastian ställde till start och det kunde ju inte gå bättre än att vi vann tävlingen och i och med det blev vi Europamästare! 😀 Säger som Woffe ”this is something for your life” och det är det. För min del så blev det ett bra liggande skytte, två reservskott i stående som tog lite tid men de satt och en ok åkning så jag är nöjd med insatsen. Två dagar senare var det sprint där jag sköt fullt 0-0, men kroppen var nog inte riktigt redo för tre race på så kort tid efter att den hade varit så trött och känts så tung i början på året. Jag var ändå nöjd med distansen och stafetten.

Foto: Nordic Focus

Efter EM hann vi tillbaka till Östersund i ett dygn innan vi styrde vidare på pre-camp inför VM på Idre Fjäll. Vi körde på med stenhårda intervaller varvat med mycket lugna fina turer. Efter det åkte vi tillbaka till Östersund för de sista dagarna innan VM i just Östersund skulle dra igång.

Foto: Håkan Blidberg  Pre-camp på Idre Fjäll

Tyvärr var jag inte i nog bra slag för att bli uttagen för att köra den första individuellaloppet, sprinten och i och med det inte heller jaktstarten. Tråkigt förstås att se tävlingarna från soffan, men oj oj oj vilken upplevelse de tjejerna bjöd på och det gäller inte en person utan ALLA! Har aldrig haft en sån anspänningshuvudvärk efter tävlingar innan. Det är bättre att tävla själv än att sitta hemma och vara nervös!

När det var dags för distans så var det äntligen tur även för mig att få tävla och vilken tävlingen det var! Jag har åkt många världscuplopp runt om i världen med mycket publik som självklart hejar på alla, men som mest hejar på sina hemmaåkare och man hör och märker vilken kraft publiken ger till åkarna. Nu fick vi uppleva den känslan, att tävla med så mycket folk som hejade på just oss svenskar längs med hela spåret. På vissa delar av banan mer eller mindre lyftes man fram av alla hejarop. Även på vallen när man sköt och man märker att det är just mig som läktaren ropar åt när jag skjuter. Det är svårt att med ord beskriva den känslan och upplevelsen det var att köra där. Jag hoppas att det inte var en engångsföreteelse utan att det kommer komma mycket folk till världscupen i Östersund framöver så man kan få uppleva känslan igen, för den var mäktig. Tävlingen var för min del den nästbästa i min karriär med en 22:a plats med ett bommat skott (0-0-1-0) och en för min del ok skidåkning.

Loppet räckte tyvärr inte till en plats i stafettlaget vilket var ett av mina mål i år, vilket var riktigt synd för jag hade verkligen lust att köra den. Även om jag inte själv fick åka så kunde jag glädjas med de andra och hela laget över Sveriges andraplats och silver-medalj. Silvermedaljen blev Sveriges TREDJE medalj under mästerskapet. Sjukt coolt att laget kunde leverera så bra under hemma-VM. Inte bara medaljerna utan också fantastiskt många bra placeringar av alla.

Till Oslo styrde vi kosan efter VM och till den avslutande världscup-helgen. Det bjöds på sol, värme, dimma och vind. Det var lite luriga förhållanden, men jag tycker att vi tjejer ändå hade det helt okej. Det blev fullt skytte i spriten och en 38:e plats. Bra skytte, men en trött kropp så som det har varit av och till sen efter jul. Jag fick i alla fall med mig några poäng och ett skapligt utgångsläge inför jaktstarten. Under jakten så fick jag med mig två bom i liggande men fullt i stående så endast två bom totalt av tjugo och jag avancerade upp till en 31:a plats och ytterligare poäng.

När VC-säsongen var slut var det endast SM i Boden kvar för säsongen. Det blev inte så mycket träning innan tävlingarna utan mest hitta på något annat för att kroppen och skallen igång inför den sista kraftinsatsen för året. Vi tog en tur till Storulvån och gjorde en topptur där. Det var första gången jag testade på det och oj så skoj det var! Det ska jag göra om.

Topptur i Storullvån

SM i Boden blev en blåsig historia men jag lyckades med att endast skjuta två bomskott i sprinten och fick med mig ett guld. På jakten blev det några bom för mycket för att kunna försvara min förstaplats, med det blev ändå en bronsmedalj. På sista tävlingsdagen var det stafett där Moa Olsson, Chardine Sloof och jag körde. De andra brudarna levererade grymma insatser och skickade ut mig i ledning inför sista sträckan. Det blev tre extraskott totalt, men jag lyckades hålla ledningen och det blev till sist ett guld för Bore-laget 😀 Riktigt kul att få avsluta med ett bra SM efter att det inte har gått som jag hade önskat sen efter jul. Jag summerar SM under året med 2 guld, 3 brons och 1 stafett-guld 🙂 om man ändå inte lyckas på världscupen så är det ju i alla fall kul att kunna lyckas på SM..

 Prispallen på sprintenBores stafettjejer

Även om säsongen inte riktigt blev som jag hade önskat så slog jag personbästa i individuellplacering (18:e), jag fick vara med och var på pallen i Världscupen i stafetten i Hochfilzen när vi var 2:a, jag var med och tog EM-guld i mixstafetten i Minsk, jag tog totalt mer poäng i den total världscupen än tidigare och i och med det en bättre placering i totalen och jag fick delta på hemma-VM i Östersund. Jag har också blivit en mycket mer offensiv skytt. Något som jag har jobbat mycket på de senaste åren och kommer fortsätta göra. Trots att jag har varit mer offensiv så har mitt skytte varit stabilt och jag landade till sist i VC-sammanhang på 87% i liggande, 89% i stående och totalt på 88%. Det är bra, men kan förstås bli bättre.

Det finns en del att jobba på till nästa år, men det finns också en del positivt och nya lärdomar att ta med sig från säsongen som varit. Men nu är det VILA och kommer vara det fram till vecka 18. Sen kör jag full sprutt igen inför nästa säsong! 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *