Long time no see.. – Emma Nilsson

Just nu befinner jag mig i Ridnaun, Italien på EM som går här under denna veckan. Det börjar med distans redan imorgon onsdag, sedan sprint fredag, jaktstart lördag och mixstafetter på söndag.

Det var ganska längesedan jag skrev så här kommer en liten summering.

I Frankrike så körde vi en sprint och en jaktstart. I sprinten sköt jag fullt, men kände mig helt slut från start och blev 47:a. Under jaktstarten kändes kroppen lite piggare och jag kunde kriga på. Dock blev det 3 bommade skott så det blev ingen klättring i resultatlistan utan jag kom 47:a även på jakten. Åkmässigt var det bättre än på flera veckor så jag tog med mig en okej känsla in i julträningen.

Foto: Anna Magnusson

Det var skönt att komma hem efter 5 veckor ute på resa. Det tog några dagar med träning innan kroppen kändes mer som vanligt igen. När det väl började svara så tyckte jag att träningen funkade bra och att det flöt på bra. Jag fick vara hemma i en och en halv vecka, sedan bar det upp till Östersund för lite gemensam träning. Östersund bjöd på snö, snö, snö och kyla. Vi lyckades ändå få till fina träningsdagar. Jag hann också med ett nyårsfirande med ett härligt gäng. 🙂

Foto: Nordic Focus

Fina träningsdagar hemma 🙂

Kallt men fint Östersund.

Nyårsfirande med ett fint gäng 😀

Redan den 2 januari reste vi ner till Oberhof, Tyskland för årets första tävlingar. Trots att det kändes som att åkningen har lossnat lite under julen så funkade det inte i Oberhof. Tung kropp under bägge loppen. Hade inget bra tryck i åkningen och hade dåligt med ork… Skyttet funkade däremot ok, men i vinden under sprinten så tog skyttet lite för lång tid.

Efter Oberhof åkte vi vidare till vårt andra hem, Ruhpolding. Där bjöds det på en distans på torsdagen. På skjutvallen blev det endast en miss av tjugo skott. Jag tog tid på mig på vallen, men när varje skott är värd en minut så är det värt det. Kroppen kändes bättre än helgen innan, men inget riktigt tryck eller flow i åkningen.. Det blev ändå en 36:e plats och fem poäng.

Träning i Ruhpolding med glada tjejer. Foto: Lykke Tamm

Vi bjöd på ett fint uppträdande under invigningen i Ruhpolding.

Efter tävlingarna i Ruhpolding fick vi reda på vilka som blivit uttagna till årets stora höjdpunkt. Jag var tyvärr inte en av de fem som blev uttagna att resa till Sydkorea. Jag är reserv på hemmaplan och ska vara redo att resa dit om någon blir sjuk. Det var förstås tråkigt att höra och jag var både arg, ledsen och besviken, men min kropp har inte riktigt spelat på samma lag som mig i år.. Det är få tävlingar som jag känt mig ok på. Ofta har jag känt mig väldigt trött redan från start. Det är endast några få lopp som jag känner att jag har kunnat vara med och kämpa hela loppet. Det har varit frustrerande och tråkigt, men ibland är det så. Träningen under sommaren och hösten funkade riktigt bra så jag hade förhoppningar om att jag hade tagit ett kliv till denna säsong. Ibland så tar man kliv och ibland händer det inte så mycket, men all träning som jag har gjort har jag inte gjort i onödan utan det kan komma senare under säsong eller till nästa år. Även om jag inte nåde riktigt fram till årets stora mål så har jag chansen att få tävla EM i Ridnaun.

Det kändes försåts inte jättekul att åka till Antholz och tävla när alla andra åkte hem för att träna, men efter någon dag så får man försöka släppa allt och blicka framåt mot sina nya uppgifter för att kunna prestera. På sprinten kändes benen riktigt trötta från start och det var kämpigt med åkningen. Skyttet var lite långsamt, men jag kämpade och satte alla 10 skotten och slapp straffrundan. Jag placerade mig på en 52:a plats. Inget topp resultat, men när både åkningen och skyttet var lite för långsamt så räcker det inte längre. Inför jaktstarten var planen att försöka vara offensiv på skjutvallen. Jag var offensiv och sköt endast 2 bom av 20. Åkningen kändes bättre än på länge och jag kunde ha tryck och driva på i min åkning. Det var kul att åka! Med detta lyckades jag klättra 17 placeringar och slutade som 35:a och fick med mig 6 poäng. Detta var absolut ett fall framåt och jag hoppas att kroppen kan fortsätta att bli bättre och bättre inför EM. Skyttet har funkat riktigt bra de senaste veckorna så den biten känns bra!

Italien bjuder på fin mat!!