Sist jag skrev befann jag mig i Ridnaun, Italien på EM. Em för min del blev en upptur där jag kom 9:a på distansen efter endast 1 missat skott av 20, (0-0-1-0). Det strulade lite i andra liggande skyttet vilket var synd för det var endast 3s upp till 8:e platsen. Distansen gav mersmak och jag hade lust att köra om fina placeringar på sprinten. Det blev tyvärr 2 bom, (1-1), vilket ledde till en 45:e plats. Inget bra resultat, men jag visste att med bra skytte på jakten skulle jag kunna avancera. Avancerade gjorde jag, men med 3 bom av 20 så räckte det inte längre än till en 33:e plats. Trots lite sämre resultat på sprinten och jakten så kändes det som att kroppen för första gången denna säsong äntligen hade lite överskott och kunde åka fort. På sista tävlingsdagen var det en mixstafett som skulle köras. Jag har kört en mixstafett i Ridnaun tidigare och då likt denna gång med Johanna Skottheim på första sträckan. Alla på hela laget kämpade bra och vi blev 6:a. Ett godkänt resultat i det tuffa motståndet som det ändå var. För min del så var det full klaff på skidorna, årets bästa skidåkning och ett bra skytte! Det var riktigt kul att känna att kroppen äntligen började kännas som den ska göra.
EM distans EM jaktstart Foto: Tiio SöderhielmEM mixstafett
Efter EM blev det en lång resa hem som började direkt efter målgången på mixstafetten. Väl hemma så gick det bara en dag så kände jag att jag hade fått massa slem nere i halsen och blev lite snorig så jag fick ta två dagar extra vila. Jag kom igång skapligt till SM som var två helger efter EM.
Kroppen var inte i samma slag på SM som på EM, men med okej skytte så blev det ändå 1 SM-guld och 1 SM-silver.
SM Foto: Håkan Blidberg SM Foto: Håkan Blidberg
Efter SM var tanken att mängdträna inför tävlingarna på slutet av säsongen. Jag hann träna en dag innan jag fick lägga om träningen och någon dag senare åka bort till Sydkorea. En fantastisk upplevelse att få åka dit och träffa alla andra och gratulera till deras framgångar. Än häftigare att få vara på plats och heja under de båda stafetterna och kunna krama om och gratta alla direkt. Att få vara en del av laget och att få känna på den stämningen och atmosfären som var där är något jag kommer ha med mig och minnas i hela mitt liv! Tack, LAGET! <3
En vecka i Asien blev det sedan direkt till Östersund och träna för min del. Lite över en vecka med träning och sedan vidare på den sista världscuptrimestern.
Första stopp var i Kontiolahti, Finland. Det blev endast ett lopp i Finland som blev en riktigt tråkig dag som slutade med en 80:e plats efter 3 missade skott (2-1) och en skidåkning som tappade mycket fart redan efter första skyttet där det blev 2 bom. Det var bara att glömma den dagens lopp och sikta framåt mot Oslo.
I Oslo var det desto roligare. Jag hade familjen på plats ute i skogen som hejade och det gick ifrån en dimmig förmiddag till en kanonfin vårdag. Vem hade trott att jag skulle gå från en 80:e plats från helgen innan med 3 missade skott till en 27:e plats med fullt skytte på sprinten i Holmenkollen? Åkningen var bra. Absolut ett av de bättre loppen i år. Skotten satt, men tyvärr så tog jag lite väl god tid på mig i stående. Det viktigaste är ju att skotten sitter, men det var onödigt länge även för mig.. 10s hade gjort ca 10 placeringar vilket hade gett mig ett personbästa. Jag är i vilket fall som helst mycket nöjd över loppet och att jag både fick och tog chansen att åka med några av de snabbaste skidåkarna på världscupen. 27:e platsen och den tighta resultatlistan gjorde det spännande inför jaktstarten som var två dagar senare. Jag fick en jättebra start på jaktstarten och hade för ovanlighetens skull en bra åktid på första varvet. Tyvärr blev det 2 bom i första liggande och efter det var det som att skidåkningen dog av. Jag försökte åka bakom åkare som kom och passerade mig, men ingen ork fanns. Jag vände skyttet i alla fall och sköt 0-0-0 på de tre återstående skjutningarna så det blev ändå 18 träff av 20 och det var snabba skjuttider på slutet. Jag tog med mig skyttet och hoppades på bättre åkning i Tyumen helgen efter.
Sprint Jaktstart Tre värmlänningar
Inför sprinten i Tyumen var planen att jag skulle vara riktigt offensiv i skyttet. Det fick bära eller brista och som Johan vår skyttecoach sa ”varför tänka att det kan gå väldigt dåligt när det kan gå väldigt bra?”. Offensiv det var jag och visst gick det väldigt bra! 0-0, 27s i liggande och 29s i stående. För att vara jag var det riktigt bra! Åkningen infann sig inte till Tyumentävlingarna och det märktes att kroppen var sliten efter en lång säsong. Jag hade i alla fall förmånen att starta med startnummer 1, det är ju ändå ganska så coolt. Åkningen var alltså inte på topp, men med det snabba fulla skyttet så landade jag ändå på en 31:a plats. Det var inte riktigt lika tight i listan som helgen innan men det fanns ändå en god chans till att göra ett bra lopp under jaktstarten dagen där på.. Under jaktstarten var planen den samma som inför sprinten, offensivt skytte. Det var mer vind och den var byig. Det blev lite passivare skytte, men ändå bättre än vanligt på flera serier. Åkningen var fortsatt trött, men jag fann lite extra krafter de sista varven. Med 2 bom av 20 halkade jag ner till en 34 plats, men fortsatt poäng.
Med jaktstarten i Tyumen så avslutade jag världscupsäsongen 2017/2018 och även hela skidskytte säsongen 2017/2018. Tyvärr så gick de avslutande SM-tävlingarna samma helg som Tyumen så jag kunde inte delta där. En säsongssummering kommer på bloggen inom kort.