Augusti och snart halvvägs genom träningssäsongen

Tiden går fort när man har kul! Det är redan mitten av augusti och vi är bara en vecka bort från en av sommarens höjdpunkter, rullskidskytte-SM. I år går tävlingarna i Sollefteå vilket är kul för jag gillar banorna där och jag har bra minnen därifrån sen tidigare år 🙂

Sen säsongen startade så har vi hunnit med fyra läger och även lite tävlingar i Sandnes, Norge under Blinkfestivalen.

I maj var vi på läger på Kreta, Grekland. Ett fint läger med en hel del cykel och förstås en del rullskidor.
Redo för en lång cykeltur

Junilägret var i Toblach, Italien. Där var det fokus på mycket höjdmeter så det blev flera rullskidsintervaller upp för långa backar och även en många löppass upp på fina bergstoppar.
Ett fint träningsläger med detta härliga gäng
Bild från ett pass upp till Drei Zinnen

I år så valde tränarna att lägga julilägret i Östersund för att passa på att utnyttja de möjligheterna som finns även på ”hemmaplan” och för att minska antalet resdagar under året. Det blev ett kortare och väldigt bra läger där vi alla hade lite extra fokus från tränarna för att kunna få ut ännu mer av skidteknik, skyttet, m.m.
Nöjda tjejer efter avklarade intervaller

Även i år så styrde vi kosan mot Norge och Sandnes för Blinkfestivalen i början på Augusti. Jag körde tre tävlingsdagar med start fredag uppför Lysebotn opp (7.5km med 650 höjdmeter = brutalt bra träning), skyttetävling och prolog på lördag och supersprint på söndag.

Lysebotn opp gick bra och jag satte personligt rekord och blev bästa svenska. På lördagens skyttetävling gick det riktigt bra och jag vann både min kvartsfinal och semifinalen med 5 träff på 18.6s, 19.2s. I finalen kom tyvärr något bomskott och det blev en 8:e plats. Det var ändå jättekul att se att jag har filat till mitt ståskytte till i år och att jag kan skjuta både fort och bra. I prologen blev det två bomskott och en 12:e plats. Det räckte tyvärr inte till att få köra masstarten samma dag, men det var ändå en ok prolog. Under söndagens supersprint så blev det en tight kvartsfinal där jag blev 5:a och gick vidare till semifinalen, men tyvärr ett skott missat för mycket under semin som gjorde att jag inte kunde kriga om en finalplast i år. Så är det ibland, men jag fick i alla fall med mig mycket bra träning och viktiga saker att tänka på inför den kommande säsongen. Det är förstås också jättekul att träffa alla andra från de andra nationerna 🙂
Bild från finalen i skytteduellen Foto: Skärmdump från nrktv.no

Direkt efter Blink så åkte vi till Torsby för läger där. Det blev många fina pass med höjdpunkter som löpning från Hovjället till Torsby, intervaller uppför Hovfjället och intervaller uppför Tossebergsklätten. Med på lägret var också U-laget. Kul att träna med tjejerna och killarna där också 😀
Långtur löpning Hovfjället -> Torsby Foto: Per Danielsson
Slitna krigare på toppen av Tosseberg

Närmst nu är det alltså rullskidskytte-SM i Sollefteå 23-25/8. 7.5km längdtävling, sprint och distans kommer köras. Tävlingarna (sprint och distans) går att följa live på webben. Här är en länk till livesändningen https://svenskskidskytte.play.livearena.com

Efter SM blir det några veckor med tester och träning i Östersund innan nästa läger i september som blir tre veckor i Frankrike. 🙂

Säsongsslut 2018/2019

Så var även denna säsong slut. Eller ja den slutade redan sista helgen i Mars på SM i Boden, men det har tyvärr inte blivit så mycket skrivet här sedan jul.. Kan inte skylla bort det på att jag inte har haft tid (för det har jag), men dagarna har i princip bara rullat på och helt plötsligt har hela säsongen passerat. Jag ska försöka mig på en liten resumé av vad som har hänt sedan sist.

Efter jul så startade säsong upp igen i Oberhof där jag inte deltog på tävlingarna. Jag kom istället ner till Ruhpolding veckan där på. Kroppen kändes riktigt seg och matt under tävlingen där, men jag trodde att det kanske behövdes någon tävling för att komma igång igen efter ca 3-4 veckor utan race.

Veckan efter var det tävlingar i Antholz. Där kändes kroppen om än tröttare än veckan innan. Det kanske hade lite med att göra att Antholz ligger på höghöjd, men känslan var att något inte riktigt stämde.

När jag kom hem tog jag ett blodprov för att se om det kanske var dåliga järnvärden eller dylikt, men det var det inte heller.. Kroppen fortsatte att kännas trött och seg och benen upplevdes till slut så stumma att det var segt bara att ta sig upp ur sängen på morgonen. Då drog vi i handbromsen och det fick bara bli lite lugn träning, kortare intervaller och massage. Efter bara några dagar upplevde jag att kroppen blev piggare och att benen kändes bättre. Efter en vecka ungefär så började träna på med de andra som vanligt och det märktes en stor skillnad även om jag inte direkt var i någon toppform. Det var ändå en riktigt skön känsla att kroppen var mer som normalt igen.

 Östersund bjöd på riktigt fina träningsdagar. Här med Anna och Martin

Under denna perioden blev jag uttagen till VM-truppen vilket var sjukt kul och ett av mina mål under vintern.

Tre veckor med träning blev det i Östersund innan vi reste till Minsk, Vitryssland för EM. Kroppen kändes ganska så pigg igen under de två första loppen jag körde där. Först distans 1-0-0-3, riktigt synd med hela tre bom i sista skyttet. Kunde ha blivit en fin plats annars, men fyra bom på hela tävlingen var helt ok med tanke på den vinden som var. Jag tycker alltid det är lite svårt med distanser och vilken fart man ska ha och så, men tyckte ändå att kroppen var helt ok.

Dagen efter var det Mix-stafett. Jag, Mona, Martin och Sebastian ställde till start och det kunde ju inte gå bättre än att vi vann tävlingen och i och med det blev vi Europamästare! 😀 Säger som Woffe ”this is something for your life” och det är det. För min del så blev det ett bra liggande skytte, två reservskott i stående som tog lite tid men de satt och en ok åkning så jag är nöjd med insatsen. Två dagar senare var det sprint där jag sköt fullt 0-0, men kroppen var nog inte riktigt redo för tre race på så kort tid efter att den hade varit så trött och känts så tung i början på året. Jag var ändå nöjd med distansen och stafetten.

Foto: Nordic Focus

Efter EM hann vi tillbaka till Östersund i ett dygn innan vi styrde vidare på pre-camp inför VM på Idre Fjäll. Vi körde på med stenhårda intervaller varvat med mycket lugna fina turer. Efter det åkte vi tillbaka till Östersund för de sista dagarna innan VM i just Östersund skulle dra igång.

Foto: Håkan Blidberg  Pre-camp på Idre Fjäll

Tyvärr var jag inte i nog bra slag för att bli uttagen för att köra den första individuellaloppet, sprinten och i och med det inte heller jaktstarten. Tråkigt förstås att se tävlingarna från soffan, men oj oj oj vilken upplevelse de tjejerna bjöd på och det gäller inte en person utan ALLA! Har aldrig haft en sån anspänningshuvudvärk efter tävlingar innan. Det är bättre att tävla själv än att sitta hemma och vara nervös!

När det var dags för distans så var det äntligen tur även för mig att få tävla och vilken tävlingen det var! Jag har åkt många världscuplopp runt om i världen med mycket publik som självklart hejar på alla, men som mest hejar på sina hemmaåkare och man hör och märker vilken kraft publiken ger till åkarna. Nu fick vi uppleva den känslan, att tävla med så mycket folk som hejade på just oss svenskar längs med hela spåret. På vissa delar av banan mer eller mindre lyftes man fram av alla hejarop. Även på vallen när man sköt och man märker att det är just mig som läktaren ropar åt när jag skjuter. Det är svårt att med ord beskriva den känslan och upplevelsen det var att köra där. Jag hoppas att det inte var en engångsföreteelse utan att det kommer komma mycket folk till världscupen i Östersund framöver så man kan få uppleva känslan igen, för den var mäktig. Tävlingen var för min del den nästbästa i min karriär med en 22:a plats med ett bommat skott (0-0-1-0) och en för min del ok skidåkning.

Loppet räckte tyvärr inte till en plats i stafettlaget vilket var ett av mina mål i år, vilket var riktigt synd för jag hade verkligen lust att köra den. Även om jag inte själv fick åka så kunde jag glädjas med de andra och hela laget över Sveriges andraplats och silver-medalj. Silvermedaljen blev Sveriges TREDJE medalj under mästerskapet. Sjukt coolt att laget kunde leverera så bra under hemma-VM. Inte bara medaljerna utan också fantastiskt många bra placeringar av alla.

Till Oslo styrde vi kosan efter VM och till den avslutande världscup-helgen. Det bjöds på sol, värme, dimma och vind. Det var lite luriga förhållanden, men jag tycker att vi tjejer ändå hade det helt okej. Det blev fullt skytte i spriten och en 38:e plats. Bra skytte, men en trött kropp så som det har varit av och till sen efter jul. Jag fick i alla fall med mig några poäng och ett skapligt utgångsläge inför jaktstarten. Under jakten så fick jag med mig två bom i liggande men fullt i stående så endast två bom totalt av tjugo och jag avancerade upp till en 31:a plats och ytterligare poäng.

När VC-säsongen var slut var det endast SM i Boden kvar för säsongen. Det blev inte så mycket träning innan tävlingarna utan mest hitta på något annat för att kroppen och skallen igång inför den sista kraftinsatsen för året. Vi tog en tur till Storulvån och gjorde en topptur där. Det var första gången jag testade på det och oj så skoj det var! Det ska jag göra om.

Topptur i Storullvån

SM i Boden blev en blåsig historia men jag lyckades med att endast skjuta två bomskott i sprinten och fick med mig ett guld. På jakten blev det några bom för mycket för att kunna försvara min förstaplats, med det blev ändå en bronsmedalj. På sista tävlingsdagen var det stafett där Moa Olsson, Chardine Sloof och jag körde. De andra brudarna levererade grymma insatser och skickade ut mig i ledning inför sista sträckan. Det blev tre extraskott totalt, men jag lyckades hålla ledningen och det blev till sist ett guld för Bore-laget 😀 Riktigt kul att få avsluta med ett bra SM efter att det inte har gått som jag hade önskat sen efter jul. Jag summerar SM under året med 2 guld, 3 brons och 1 stafett-guld 🙂 om man ändå inte lyckas på världscupen så är det ju i alla fall kul att kunna lyckas på SM..

 Prispallen på sprintenBores stafettjejer

Även om säsongen inte riktigt blev som jag hade önskat så slog jag personbästa i individuellplacering (18:e), jag fick vara med och var på pallen i Världscupen i stafetten i Hochfilzen när vi var 2:a, jag var med och tog EM-guld i mixstafetten i Minsk, jag tog totalt mer poäng i den total världscupen än tidigare och i och med det en bättre placering i totalen och jag fick delta på hemma-VM i Östersund. Jag har också blivit en mycket mer offensiv skytt. Något som jag har jobbat mycket på de senaste åren och kommer fortsätta göra. Trots att jag har varit mer offensiv så har mitt skytte varit stabilt och jag landade till sist i VC-sammanhang på 87% i liggande, 89% i stående och totalt på 88%. Det är bra, men kan förstås bli bättre.

Det finns en del att jobba på till nästa år, men det finns också en del positivt och nya lärdomar att ta med sig från säsongen som varit. Men nu är det VILA och kommer vara det fram till vecka 18. Sen kör jag full sprutt igen inför nästa säsong! 😀

Jullov

Så var de första tävlingarna för säsongen, och de sista för året, gjorda. Det blev lite blandade resultat med en andraplats i stafetten i Hochfilzen som höjdpunkt.

Jul spenderades hemma i Värmland med familjen. Alltid lika trevligt att komma hem och träffa alla och förstås få känna på julkänslan som det annars inte blir så mycket av när man är iväg och tävlar. Jag blir på hemmaplan till nyår sedan bär det av mot Östersund och träning där.

 Träning på hemmaplan en fin morgon

Efter tävlingarna i Pokljuka reste vi vidare till Hochfilzen, Österrike. Där var åkningen egentligen bra, men det blev lite för mycket bom under helgen för att få till något topplopp. I sprinten blev det 2 bom och en 42:a plats. Bara någon placering från poäng trots 2 bom är bra.

 Sprinten i Hochfilzen

På jaktstarten blev det också 2 missade skott vilket egentligen inte är så farligt, men det tog lite för lång tid i det liggande skyttet. Det blev ändå en klättring upp till poängplats som 35:a.

Halofenomen i Hochfilzen

Dagen där på var det dags för årets första stafett. Alltid lika kul med stafett och oj vilket lopp det blev för oss svenskor. Trots många reservskott så åkte vi in på en andraplats. Vi tappade lite tid på vallen p.g.a. alla extraskotten, men totalt sett så åkte vårt lag snabbast och det gjorde det möjligt att ta andraplatsen efter Hannas spurt mot Frankrike. För min del så kändes åkningen väldigt bra. Jag fick köra de två första varven själv, men hade bra draghjälp på sista varvet där jag var näst snabbast. Bara 0.9s efter snabbaste tiden. KUL! På vallen blev det tre extraskott i liggande. Inte likt mig, men jag fick rädda upp det hela med fullt och snabbt skytte i stående. Ett lopp som kan bli bättre, men också ett lopp jag är nöjd över.

 Så här glad kan man vara efter en andraplats på stafett 😀

 Pallen. Foto: Johannes Lukas

Vi reste vidare från Hochfilzen till Nove Mesto med minibuss. Vi hade inte rest länge när vi var tvungen att stoppa på grund av en punktering. Ledarna fick stanna och vi aktiva fick fortsätta framåt. Efter många timmar kom vi till slut fram.

Tyvärr blev jag snorig efter bara någon dag i Tjeckien och fick ta någon extra dag vila. Näsan hann bli bättre till tävlingsdags, men kroppen var inte med. Det blev bara en bom på sprinten, men med ett lite ogynnsamt startnummer (p.g.a. att det kräksnöade) och en kropp som inte var på topp så blev det en 60:e plats och jaktstart. På jakten blev det allt för många bommade skott (6st) och kroppen var inte piggare än dagen innan. Det blev en ändå klättring till 54:e plats.

Förkylningen tog lite omtag när jag kom hem, men den gick ganska fort över. Här näst väntar som sagt de sista träningsdagarna på hemmaplan och sedan vidare till Östersund. De nästa tävlingarna för mig blir i Januari i Ruhpolding.

Första världscupshelgen avklarad

Sen sist så har jag varit i Idre fjäll på årets sista läger som också var ett snöläger. Det var riktigt kul att få komma på snö och skidor igen. Två och en halv vecka blev det i Idre med avslutande SM/OBS-tävlingar. För min del så flöt lägret på fint och tävlingarna gick bra. Första dagen var det en masstart med SM-status och andra dagen en sprinttävling. Det var en blåsig och regnig historia som slutade i en förstaplats under masstarten och en tredjeplats under sprinten. Riktgt kul med en bra säsongsstart och med alla de bästa i Sverige på plats.

Glatt gäng i Idre Fjäll

Mona och jag i ett soligt Idre Fjäll

Bild från SM-masstarten. Foto: Håkan Blidberg

Efter tävlingarna blev det klart att jag var uttagen till Världscupen och att jag skulle få köra mixstafetten.

Delar av världscupslaget. Foto: Per Danielsson

Pokljuka är ett ställe som jag har presterat bra på tidigare och speciellt på vallen så jag var taggad på tävlingarna. Tyvärr så blev det ett fall under mixstafetten.. Det var inte något jag kunde göra åt det, men riktigt tråkigt att behöva starta stafetten med ett fall som kostade massa tid och kraft. Jag lyckades ändå skjuta ganska bra och kämpade på det jag kunde in till växling. Det blev ändå en 8:e plats i slutändan.

Bakkappan på geväret fick sig en liten törn efter fallet på mixstafetten. Det gick att fixa till den, så nu funkar den fint igen.

Årets första individuella tävling var distans. Med en ok åkning och endast ett missat skott av tjugo så blev det en 18:e plats och ett nytt personligt rekord för mig i VC-sammanhang. 😀

Under sprinten fortsatte det fina skyttet och det blev två fulla hus på bra skjuttider. 28s i liggande och 28s i stående. (Om man jämför med de allra bästa så är det en bit efter, men om jag jämför med mig själv för bara ett år sedan så skjuter jag betydligt snabbare nu.) Jag tyckte att jag var lite tröttare i kroppen än under distansen, men jag gav det jag hade för dagen och det blev en 26:e plats.

På jaktstarten gick åkningen ok första varvet, men restan av tävlingen var jag trött. hade inte riktigt orken för dagen att hänga med åkarna kring mig. Riktigt synd med tanke på att jag hade fina möjligheter att kunna få bra ryggar under varven. Desto bättre gick det på vallen, två missade skott av tjugo är godkänt och även på jakten så var den totala skjuttiden ok. Det blev en 38:e plats och ytterligare några VC-poäng. Tre individuella tävlingar och tre tävlingar med poäng. Trots lite trötta ben så har det varit en bra start på säsongen och jag längtar till fortsättning.

Nästa stopp blir Hochfilzen, Österrike.

Snart snö

Så var det sista barmarkslägret för i år slut. Vi var återigen i Ruhpolding för tredje gången under denna träningssäsongen, som vanligt. I början på lägret var det en del regn och till och med lite snö på ett träningspass som vi körde uppför Winkelmoos alm. Sen blev det sol och värme och mer än halva lägret var det ca 20 grader och man kunde träna i shorts och T-shirt. Skönt att få förlänga sommaren lite 🙂

Denna vecka har vi haft vilovecka och har i princip kunnat göra det man velat. Tränat om man har velat det, vilat om man har velat det. Jag har försökt att vila en del då både kroppen och knoppen var trött efter nästan sex månader av hård och bra träning. Det har varit en sån där fix-vecka där man fixar allt som man inte har gjort än och sånt som måste vara klart innan vintern. Men imorgon drar jag igång igen med träningen och på Torsdag åker jag till Idre för årets sista läger som också går på snö 😀 vi blir där i 2.5 vecka som avslutas med de vanliga OBS-tävlingarna där ena dagen har SM-status (masstart). Det ska bli kul att komma ut och åka på snö. Jag har snurrat några varv i tunneln och det är alltid lika kul att få åka ute i naturen 🙂

Det börjar närma sig säsongen nu 😀

 

Här kommer lite bilder från lägret i Ruhpolding.

Alltid lika kul att se snö

Foto: Nicklas Olausson viktigt att fylla på med vätska i värmen.

3-rätters med tjejerna 🙂

På vilodagen tog vin oss en tur till minigolfbanan det var roligt och varmt

Rullskidskytte-SM, Ruhpolding del 2

SM gick av stapeln i slutet av augusti. Ett längdrace på 5km, en sprint och en distans tävling. Jag hade varit sjuk lite innan SM så jag var lite osäker på hur kroppen skulle svara, men formen kändes ok och åkmässigt blev det tre stabila lopp. En 8:e med tight i listan blev resultatet på längdracet. På skidskyttetävlingarna blev det två tredjeplatser med ett riktigt bra skytte! 0-0 på sprinten, dock ett väldigt passivt skytte, men det satt. Under distansen tänkte jag att jag skulle försöka vara mer offensiv i skyttet. Jag låg på på skjuttiderna och det blev endast en bom och en ganska så bra skjuttid.

Resumén blir alltså två bronsmedaljer, ett ba skytte och en helt okej åkform. Det är alltid kul med medaljer och det ger en boost inför höstträningen. 🙂

 Foto: Per Danielsson Foto: Per Danielsson

Efter SM blev jag kvar i Östersund i två veckor innan vi reste på höstens första läger i Ruhpolding, som också är det första av två Ruhpoldingläger i höst. Det blev mycket träning och jag var ganska så trött när jag reste till Ruhpolding. På första kvällsmötet gick Wolfgang som vanligt igenom lägret och avslutade till sist med att säga att det var viktigt att vi hade en bra anda och höll humöret upp genom lägret, ”because this camp will be hard”. Det var inte precis det man ville höra när man redan var trött när man började lägret, men tillsammans så lyckades vi ta oss igenom hela lägret och det på ett bra sätt. Jag kan dock lova att det var stunder då vi har varit riktigt trötta och man knappt visste hur man skulle ta sig igenom dagen, men som sagt så klarade vi av det.

Efter hemresan blev det några efterlängtade vilodagar och imorgon drar jag igång träningen igen med en normal träningsvecka. Om en vecka sitter jag på planet ner till Ruhpolding igen för årets sista barmarksläger. 🙂

Bilder från lägret i Ruhpolding 🙂

 Nöjda och glada efter ett tröskelpass som blev ett A3-pass Överlevt tuffa uppförsintervaller Fin långtur ute i solen Sista träningsdagen bjöd på fin utsikt.

Jag kan tipsa om att på hemmaplan, i Brandsbol, så är alldeles snart utegymmet klart och det är riktigt fint!

 

Villard-de-lans, Blink och Torsby

Hej!

Sen sist så har jag hunnit med ett läger i Frankrike, årets första tävlingar i Norge och ett för min del förkortat läger i Torsby.

I mitten av juli så åkte jag och laget till Villard-de-lans på en veckas träningsläger. Det blev mycket av allt där, cykel, rullskidor och löpning. Mycket fina träningstimmar i riktigt fin och även ny miljö för oss. Som sagt var det första gången vi var där och det var fantastiskt fint och det var absolut ett av de bästa lägren jag har varit på.

Här finns en länk till IBUs-hemsida där man kan läsa och se ett filmklipp från ett pass på lägret.

http://www.biathlonworld.com/news/detail/sweden-team-rollerskiing-in-france-it-s-all-uphill-video

 Glatt gäng efter tuffa uppförsintervaller.Fantastiskt fin 6h-tur på cykeln

 Sista dagen fick vi välja mellan ett långpass cykel och löpning. Vi valde löpning och grymt fint var det. 😀

 

Jag och Linn körde några vändor uppför Tossebergsklätten som uppladdning innan Blink.

En vecka senare var jag tillbaka hemma i Värmland och fick 2 fina träningsveckor innan vi packade väskan igen för en tur till Sandnes i Norge för att tävla på Blinkfestivalen. Likt innan så körde vi ett uppförsrace (Lysebotn opp, 7km med 640 höjdmeter), en prolog med efterföljande masstart om man kvalar in och sist en supersprint. Lysebotn opp gick bra med pigga ben och trots stavbrott och två stavbyten så blev det ändå pers med ca 2 min. Prologen blev ett riktigt bottenskrap med 4 bommade skott i liggande och fullt i stående så blev jag en bit ner i listan och ingen masstart. Jag var riktigt missnöjd efter det dåliga skyttet och var taggad inför supersprinten, eftersom åkningen ändå hade känts så bra innan så kändes det som att jag kunde mycket mer än vad jag fick visa. På supersprinten gick det desto bättre trots för lite ostabilt skytte. Jag gick vidare från kvartsfinalen med 2-0-2-0 skytte på en 4:e plats. I semin var det endast två skytten och där blev jag 2:a med 1-1. Det hade gått fort i både kvarten och semin och jag hade varit upp i 195 slag/minut i bägge loppen så jag kände mig trött inför finalen. Åkningen funkade ändå riktigt fint i finalen ändå, men det blev något bomskott för mycket för att kunna vara med och kriga om någon riktigt fin placering. Det blev 2-1 och en 9:e plats. Det var ändå kul att kunna komma till finalen i år igen och jag tog med mig att åkningen funkade bra. Lite för många bommade skott, men det är länge kvar till vintern och man får en liten koll på vad man ska träna mer på nu i höst.

 Nöjda brudar efter pers på Lysebotn opp Tuffa och roliga fighter som vanligt på Blink. Foto: Nicklas Olausson Fullt fokus på vallen. Foto: Axelar /Kjetil Dalseth (Facebook, Skifestivalen BLINK)

Rätt efter Blink styrde vi mot Torsby för ännu ett läger. Där blev det dock bara en träningsdag för mig innan jag fick åka hem p.g.a. lite lite känning i halsen. Jag kände mig lite bättre och kunde träna någon dag senare, men blev sedan lite snorig så jag vilade lite mer och jag missade större delen av lägret. Även om man aldrig vill vara sjuk så kändes det ändå helt ok att få någon extra vilodag. Förra året var jag frisk och kunde träna allt och fick aldrig någon extravila och då var jag trött under vintern. Detta kanske bara var vad kroppen ville ha och det finns mycket tid kvar att träna på innan vintern.

Här näst är det rullskidskytte-SM i Östersund som smygstartar med ett längdrace på 5km på fredag och sedan är det sprint på lördag och distans på söndag. Jag får se hur min form är efter sjukdomen, men det ska bli kul att tävla lite och det är skönt att få ett litet avbrott från all träning innan den tuffa höstträningen ska göras. 🙂

Via denna länk ska det gå att se SM-tävlingarna live i helgen 😀

https://svenskskidskytte.play.livearena.com

 

Östersund, Cypern, Ruhpolding och tävling

Det har hänt en del sen sist jag skrev, eller det har framför allt tränats en del sen sist jag skrev. Jag ska inte skylla på träningen att jag inte har tid att skriva några rader här då och då, men förutom några enstaka dagar här och där så har det tränats både mycket och bra sen vi drog igen träningsåret i börja av maj. Faktiskt så har det aldrig gått så lätt att komma in i träningslunken med äta, träna, sova. Annars brukar det vara lite vemodigt att komma igång för fullt till en början när man i ca 3-4 veckor har haft möjlighet att kunna göra vad man vill, när man vill. Man brukar ändå komma in i det efter någon vecka eller så, men i år så var det direkt ett sug efter att komma ut och träna. Ett sug efter at förbättra sig. Efter förra årets säsong där träningen funkade kanonbra under sommaren och hösten, men där det inte fanns någon energi alls kvar på vintern, så är längtan stor efter att göra bra tävlingar till vintern. För att kunna göra bra tävlingar till vinter så krävs det mycket träning, mycket mat, mycket vila och den galoppen gick det ganska så lätt att komma in i i år. 🙂

Vi har redan hunnit med tre läger. Ett i Sverige, ett på Cypern och ett i Ruhpolding (vart annars liksom? 😉 )

Första var vi i Östersund en vecka för lite kick-off med laget, men framför allt var det ett skytte-läger. Det blev mycket skytte med fokus på precision och att gå tillbaka lite till grunderna. Jag hade nästan inte skjutit något alls under vilan så det var bra att komma igång med den biten. Trots att det var ett skytteläger så startade vi även upp fysträningen, för att veckan där på skulle träningsåret börja och då måste man ju vara redo. Vi hade också ett OS-firande med förbundets alla inblandade för att fira vinterns bragder.  Efter lägret hängde jag med de andra ner till Göteborg på Olympiatravet. Det blev en riktigt trevlig dag med god mat och lite ny kunskap om travsport.

Nöjda tjejer efter intervaller

Väl hemma igen så var det dags att börja träna på riktigt. Mycket skytte, mycket träning och kanske framför allt mycket cykel inför Cypern-lägret som vi skulle på någon vecka senare. Innan Cypern hann jag med en veckas träning på hemmaplan och en tur ner till Grebbestad för lite jobb med Swedemount och lite fotografering. 🙂

Fotografering i Grebbestad

På Cypern var det varmt, varmt, varmt… Många dagar över 30 grader, men vi tog oss igenom träning på ett bra sätt och vi krigade på tillsammans. Som väntat blev det mycket cykel, men även rullskidåkning, löpning, styrka och spänst. Jag är speciellt nöjd över lägret med tanke på att jag i år inte brände mig någonstans :))

 Foto: Nicklas OlaussonGlatt gäng under 6h-tur

Efter Cypern blev det två veckor i Östersund med träning innan avfärd till lägret i Ruhpolding. Vi var i Ruhpolding i ca 12 dagar och vi tränade mycket och hårt. Halvvägs in i lägret var det vila och det behövdes och dagen efter drog vi igång igen med en ca 4h lång ”lagtävling”. Vi blev indelade två och två och vi skulle ta oss igenom en rullskidsdel, en cykeldel och en löpdel. Kan meddela att det var kul, men att man var rätt så tämligt trött (som en värmlänning hade sagt) när vi var klara. Det är alltid kul med lagtävlingar och man glömmer bort att det är jobbigt och att man håller på länge. Efter den dagen var det tre träningsdagar till att ta sig igenom och även om man var riktigt trött så gick det förvånansvärt bra att ta sig igenom de resterande dagarna.

Det har blivit personligt rekord i precision flera gånger redan i år  På nationaldagen blev det cykeltävlingen Jämthjulingen 🙂 När man tränar mycket så är det viktigt att unna sig kvällar med extra fin mat och fint sällskap

 Starka tjejer i RuhpoldingVilodagsgöra

Efter hemresan var det midsommar och vilodagar. Jag vågade mig ändå på att lägga en vilodag på att springa Borejoggen med syrran som sprang den för första gången.

 Borejoggen 2018 Träning i Torsby

Helgen där på var det traditionsenligt Inge Bråten Memorial. Rullsskidssprint i centrala Sunne. Som vanligt bra arrangemang, en riktig pulshöjare och man inser att man inte är tränade för 1 km åkning max. Tur man är skidskytt och åker både längre och skjuter lite då och då, men som sagt superkul och bra träning. Efter prologen brände det riktigt i luftrören och det märks att man inte har kommit igång med de riktigt hårda intervallerna än, men de kommer komma smygande nu när vi snart närmar oss Frankrike-lägret och i augusti Blinkfestivalen.

Inge Bråten Memorial

Säsongssumering

Säsongen 2017/2018 blev inte riktigt så som jag hade hoppats på.  Träningen hade funkat riktigt bra under hela träningsåret och jag kände mig mycket starkare än året innan och det kändes som att jag hade tagit ett kliv. Veckan innan första tävlingarna i Östersund så körde vi några hårda pass innan vi skulle börja släppa upp träningen. Sen den veckan så har kroppen varit trött och det har känts som att jag har saknat överskott. Något enstaka lopp har det känns som att kroppen har funkat helt okej, några lopp har det känts som att det har varit lite handbromsen i, medans vissa lopp har jag varit helt slut nästan direkt från start. Jag märkte ganska tidigt på säsongen att jag kanske inte riktigt var i det slaget som jag borde vara, men man tänker hela tiden att snart så lossnar det. Tyvärr så började det inte lossna förens vid EM och med det så missade jag årets höjdpunkt. Det blev en snabbvisit dit ändå som var fantastisk, det är något som jag verkligen uppskattar. Det var ju förstås tråkigt och tufft, men ”det finns ju inget ont som inte har något gott med sig”. Det har nog bidragit till att jag har blivit lite starkare mentalt och kommer kunna ta framtida utmaningar lättare. Jag fick ju i alla fall köra EM och som sagt så lossnade det lite där och jag kunde åka skidor mer som normalt igen. Jag fick med mig en 9:e plats på distansen och gjorde en väldigt bra sträcka på mixstafetten där jag hade andra tid på min sträcka endast 0.1s efter hon som var snabbast och växlade i tät.

Under den sista delen av säsongen så pendlade kroppen ganska mycket. Åkningen var överlag ändå bättre då än i början på säsongen och där höjdpunkten var sprinten i Holmenkollen där skyttet och åkningen stämde bra och jag blev 27:a. På sprinten i Tyumen var jag åkmässigt riktigt trött, men skyttet var något av det bättre jag någonsin har gjort och det gjorde att jag landade på en 31:a plats, vilket var bra. Jag är glad att jag vågade ligga på i skyttet på de sista tävlingarna. Det är bra att ha det med sig att det går in i träningen som kommer framöver.

 Foto: Göran Strand

Att säga att det var helt kasst innan EM är inte helt sant. Jag kom ändå 25:a på sprinten i Östersund. Känslan åkmässigt var tung, men med fullt skytte så blev det ändå årets bästa placering. Förra året var min bästa placering 23:a. Totalt blev det 60 poäng i totala världscupen och förra året kammade jag hem 62p. Med den analysen kan man se att säsongen 2017/2018 var lite sämre än förra årets säsong, men då kändes kroppen bra på de lopp som jag presenterade bäst på medans det i år kändes tung. Detta ger mig stort hopp om att även om jag inte fick ut min fulla potential i år så har kroppen ändå blivit starkare och med bra träning nästa år kan det ge ett bra lyft i framtiden på de dagar som det kommer kännas bra på. Det tar jag med mig in i det nya träningsåret! 🙂 

Planen för det nya träningsåret kommer se ganska lika ut som förra året, men att jag i år kommer vara ännu mer lyhörd till kroppen om den blir för sliten och se till att vilan blir ännu bättre. Vi smygstartar det nya träningsåret redan den 23:e april med ett skytteläger i Östersund. Den verkliga träningen drar igång veckan därpå v.18. Jag har verkligen lust att visa vad jag egentligen kan så det ska bli kul att dra igång igen!

Än är det ungefär en vecka kvar av ledigheten och den veckan spenderas hemma i Brandsbol som jag har gjort den mesta delen av vilan. Det är riktigt skönt att få komma hem och bara ta det lugnt och vara med familjen. Under vilan har jag försökt fixa allt som man inte hinner annars. Jag har också kört ett klubbmästerskap i fina förhållanden i Torsby. Kul att se alla klubbisar och även roligt att se att så många ”veteraner” ställde upp. 😀 Det har även blivit några turer till Kjellmyra i Norge för att träffa Stein Erik Bredvold för att fixa till min gamla stock till geväret. Målet är att få den så lik min nya som möjligt så jag kan ha den som reservstock om något skulle ske. Jag kan meddela att den blev kanon, tack Stein Erik!! I helgen var jag till Ramundberget på lite skidsemester. Det var ett härligt gäng i stugan och härligt väder ute. Kanske lite väl härligt då jag inte hade någon solkräm i ansiktet så jag brände mig lite… Förutom det så var det grymt! Annars så har det blivit lite skidåkning när jag har känt för det, men jag har ändå försökte se till att vila lite också så kroppen får en chans att repa sig.

 Klubbmästerskap

Trevlig skidtur med saknade vänner 🙂

Fina dagar i Ramundberget

Var det kallt uppe på fjället? Svar nej.

Jag vill också passa på att tacka alla min samarbetspartners som har hjälpt mig i min stöttning under året. Utan dem hade inte detta varit möjligt! Ni finner dem under fliken ”samarbetspartners” och rullande uppe till höger om detta inlägg. Även ett stort tack till mina nära och kära och jag vill också tacka Granådalens byggdeförening.

Avslutande delen av säsongen 2017/2018

Sist jag skrev befann jag mig i Ridnaun, Italien på EM. Em för min del blev en upptur där jag kom 9:a på distansen efter endast 1 missat skott av 20, (0-0-1-0). Det strulade lite i andra liggande skyttet vilket var synd för det var endast 3s upp till 8:e platsen. Distansen gav mersmak och jag hade lust att köra om fina placeringar på sprinten. Det blev tyvärr 2 bom, (1-1), vilket ledde till en 45:e plats. Inget bra resultat, men jag visste att med bra skytte på jakten skulle jag kunna avancera. Avancerade gjorde jag, men med 3 bom av 20 så räckte det inte längre än till en 33:e plats. Trots lite sämre resultat på sprinten och jakten så kändes det som att kroppen för första gången denna säsong äntligen hade lite överskott och kunde åka fort. På sista tävlingsdagen var det en mixstafett som skulle köras. Jag har kört en mixstafett i Ridnaun tidigare och då likt denna gång med Johanna Skottheim på första sträckan. Alla på hela laget kämpade bra och vi blev 6:a. Ett godkänt resultat i det tuffa motståndet som det ändå var. För min del så var det full klaff på skidorna, årets bästa skidåkning och ett bra skytte! Det var riktigt kul att känna att kroppen äntligen började kännas som den ska göra. 

 EM distans EM jaktstart Foto: Tiio SöderhielmEM mixstafett

Efter EM blev det en lång resa hem som började direkt efter målgången på mixstafetten. Väl hemma så gick det bara en dag så kände jag att jag hade fått massa slem nere i halsen och blev lite snorig så jag fick ta två dagar extra vila. Jag kom igång skapligt till SM som var två helger efter EM. 

Kroppen var inte i samma slag på SM som på EM, men med okej skytte så blev det ändå 1 SM-guld och 1 SM-silver.

 SM Foto: Håkan Blidberg SM Foto: Håkan Blidberg

Efter SM var tanken att mängdträna inför tävlingarna på slutet av säsongen. Jag hann träna en dag innan jag fick lägga om träningen och någon dag senare åka bort till Sydkorea. En fantastisk upplevelse att få åka dit och träffa alla andra och gratulera till deras framgångar. Än häftigare att få vara på plats och heja under de båda stafetterna och kunna krama om och gratta alla direkt. Att få vara en del av laget och att få känna på den stämningen och atmosfären som var där är något jag kommer ha med mig och minnas i hela mitt liv! Tack, LAGET! <3 

En vecka i Asien blev det sedan direkt till Östersund och träna för min del. Lite över en vecka med träning och sedan vidare på den sista världscuptrimestern. 

Första stopp var i Kontiolahti, Finland. Det blev endast ett lopp i Finland som blev en riktigt tråkig dag som slutade med en 80:e plats efter 3 missade skott (2-1) och en skidåkning som tappade mycket fart redan efter första skyttet där det blev 2 bom. Det var bara att glömma den dagens lopp och sikta framåt mot Oslo.

I Oslo var det desto roligare. Jag hade familjen på plats ute i skogen som hejade och det gick ifrån en dimmig förmiddag till en kanonfin vårdag. Vem hade trott att jag skulle gå från en 80:e plats från helgen innan med 3 missade skott till en 27:e plats med fullt skytte på sprinten i Holmenkollen? Åkningen var bra. Absolut ett av de bättre loppen i år. Skotten satt, men tyvärr så tog jag lite väl god tid på mig i stående. Det viktigaste är ju att skotten sitter, men det var onödigt länge även för mig.. 10s hade gjort ca 10 placeringar vilket hade gett mig ett personbästa. Jag är i vilket fall som helst mycket nöjd över loppet och att jag både fick och tog chansen att åka med några av de snabbaste skidåkarna på världscupen. 27:e platsen och den tighta resultatlistan gjorde det spännande inför jaktstarten som var två dagar senare. Jag fick en jättebra start på jaktstarten och hade för ovanlighetens skull en bra åktid på första varvet. Tyvärr blev det 2 bom i första liggande och efter det var det som att skidåkningen dog av. Jag försökte åka bakom åkare som kom och passerade mig, men ingen ork fanns. Jag vände skyttet i alla fall och sköt 0-0-0 på de tre återstående skjutningarna så det blev ändå 18 träff av 20 och det var snabba skjuttider på slutet. Jag tog med mig skyttet och hoppades på bättre åkning i Tyumen helgen efter. 

 Sprint  Jaktstart Tre värmlänningar

Inför sprinten i Tyumen var planen att jag skulle vara riktigt offensiv i skyttet. Det fick bära eller brista och som Johan vår skyttecoach sa ”varför tänka att det kan gå väldigt dåligt när det kan gå väldigt bra?”. Offensiv det var jag och visst gick det väldigt bra! 0-0, 27s i liggande och 29s i stående. För att vara jag var det riktigt bra! Åkningen infann sig inte till Tyumentävlingarna och det märktes att kroppen var sliten efter en lång säsong. Jag hade i alla fall förmånen att starta med startnummer 1, det är ju ändå ganska så coolt. Åkningen var alltså inte på topp, men med det snabba fulla skyttet så landade jag ändå på en 31:a plats. Det var inte riktigt lika tight i listan som helgen innan men det fanns ändå en god chans till att göra ett bra lopp under jaktstarten dagen där på.. Under jaktstarten var planen den samma som inför sprinten, offensivt skytte. Det var mer vind och den var byig. Det blev lite passivare skytte, men ändå bättre än vanligt på flera serier. Åkningen var fortsatt trött, men jag fann lite extra krafter de sista varven. Med 2 bom av 20 halkade jag ner till en 34 plats, men fortsatt poäng. 

Skidstadion Tyumen

Med jaktstarten i Tyumen så avslutade jag världscupsäsongen 2017/2018 och även hela skidskytte säsongen 2017/2018. Tyvärr så gick de avslutande SM-tävlingarna samma helg som Tyumen så jag kunde inte delta där. En säsongssummering kommer på bloggen inom kort.