Just nu befinner jag mig i Ridnaun, Italien på EM som går här under denna veckan. Det börjar med distans redan imorgon onsdag, sedan sprint fredag, jaktstart lördag och mixstafetter på söndag.

Det var ganska längesedan jag skrev så här kommer en liten summering.

I Frankrike så körde vi en sprint och en jaktstart. I sprinten sköt jag fullt, men kände mig helt slut från start och blev 47:a. Under jaktstarten kändes kroppen lite piggare och jag kunde kriga på. Dock blev det 3 bommade skott så det blev ingen klättring i resultatlistan utan jag kom 47:a även på jakten. Åkmässigt var det bättre än på flera veckor så jag tog med mig en okej känsla in i julträningen.

 Foto: Anna Magnusson

Det var skönt att komma hem efter 5 veckor ute på resa. Det tog några dagar med träning innan kroppen kändes mer som vanligt igen. När det väl började svara så tyckte jag att träningen funkade bra och att det flöt på bra. Jag fick vara hemma i en och en halv vecka, sedan bar det upp till Östersund för lite gemensam träning. Östersund bjöd på snö, snö, snö och kyla. Vi lyckades ändå få till fina träningsdagar. Jag hann också med ett nyårsfirande med ett härligt gäng. 🙂

 Foto: Nordic Focus

 Fina träningsdagar hemma 🙂

 Kallt men fint Östersund.

 Nyårsfirande med ett fint gäng 😀

Redan den 2 januari reste vi ner till Oberhof, Tyskland för årets första tävlingar. Trots att det kändes som att åkningen har lossnat lite under julen så funkade det inte i Oberhof. Tung kropp under bägge loppen. Hade inget bra tryck i åkningen och hade dåligt med ork… Skyttet funkade däremot ok, men i vinden under sprinten så tog skyttet lite för lång tid.

Efter Oberhof åkte vi vidare till vårt andra hem, Ruhpolding. Där bjöds det på en distans på torsdagen. På skjutvallen blev det endast en miss av tjugo skott. Jag tog tid på mig på vallen, men när varje skott är värd en minut så är det värt det. Kroppen kändes bättre än helgen innan, men inget riktigt tryck eller flow i åkningen.. Det blev ändå en 36:e plats och fem poäng.

  Träning i Ruhpolding med glada tjejer. Foto: Lykke Tamm

Vi bjöd på ett fint uppträdande under invigningen i Ruhpolding.

Efter tävlingarna i Ruhpolding fick vi reda på vilka som blivit uttagna till årets stora höjdpunkt. Jag var tyvärr inte en av de fem som blev uttagna att resa till Sydkorea. Jag är reserv på hemmaplan och ska vara redo att resa dit om någon blir sjuk. Det var förstås tråkigt att höra och jag var både arg, ledsen och besviken, men min kropp har inte riktigt spelat på samma lag som mig i år.. Det är få tävlingar som jag känt mig ok på. Ofta har jag känt mig väldigt trött redan från start. Det är endast några få lopp som jag känner att jag har kunnat vara med och kämpa hela loppet. Det har varit frustrerande och tråkigt, men ibland är det så. Träningen under sommaren och hösten funkade riktigt bra så jag hade förhoppningar om att jag hade tagit ett kliv till denna säsong. Ibland så tar man kliv och ibland händer det inte så mycket, men all träning som jag har gjort har jag inte gjort i onödan utan det kan komma senare under säsong eller till nästa år. Även om jag inte nåde riktigt fram till årets stora mål så har jag chansen att få tävla EM i Ridnaun.

Det kändes försåts inte jättekul att åka till Antholz och tävla när alla andra åkte hem för att träna, men efter någon dag så får man försöka släppa allt och blicka framåt mot sina nya uppgifter för att kunna prestera. På sprinten kändes benen riktigt trötta från start och det var kämpigt med åkningen. Skyttet var lite långsamt, men jag kämpade och satte alla 10 skotten och slapp straffrundan. Jag placerade mig på en 52:a plats. Inget topp resultat, men när både åkningen och skyttet var lite för långsamt så räcker det inte längre. Inför jaktstarten var planen att försöka vara offensiv på skjutvallen. Jag var offensiv och sköt endast 2 bom av 20. Åkningen kändes bättre än på länge och jag kunde ha tryck och driva på i min åkning. Det var kul att åka! Med detta lyckades jag klättra 17 placeringar och slutade som 35:a och fick med mig 6 poäng. Detta var absolut ett fall framåt och jag hoppas att kroppen kan fortsätta att bli bättre och bättre inför EM. Skyttet har funkat riktigt bra de senaste veckorna så den biten känns bra!

Italien bjuder på fin mat!!

 Jaktstart i Antholz

Foto: Detlef Eckert

Myyyycket snö här nere i Italien!

Mitt gevär gick sönder efter tävlingarna i Antholz, men det ska vara lättfixat. Så det ska inte vara någon fara inför tävlingen imorgon.

Nu var det ett tag sedan jag skrev..

Sedan sist har jag åkt säsongspremiären i Östersund där jag åkte en kortdistans. 5x 2km med 4 skytten. Det blev 3 bom för mig och en 5:e plats. Bra träning och en bra genomkörare innan världscuptävlingarna i Östersund en och en halv vecka senare.

 Säsongspremiär Foto: Håkan Blidberg

Efter premiären blev det en del träning i en vecka innan vi gick in i tävlingsmode till distansen. Känslan i Kroppen under distansen var riktigt tung och seg. Hade inget riktigt tryck på hela loppet och var ganska så trött redan från start. Jag visste att det ändå kunde gå ganska så bra med ett bra skytte och efter tre skytten hade jag 0-0-0 i protokollet. In för sista skyttet kändes det ganska så bra, men jag hade 2 skott som smet precis utanför. 18 träff av 20 är helt okej, men man känner sig ändå missnöjd när man skjutit så bra tidigare och allt kom på sista serien. blev en 43:e plats vilket är mitt bästa distansresultat.

 Foto: Håkan Blidberg

Under sprinten kände jag mig fortsatt trött i kroppen, men ändå ett steg framåt. Jag sköt fult (0-0) och med ett bra slutvarv åkte jag i mål som 25:a och bästa svenska.

Kroppen kändes ännu lite bättre under jaktstarten, men med 3 bommade skott så ramlade jag neråt i listan och fick under det sista varvet kriga om de sista poängplatserna. Med ett bra sista varv lyckades jag knipa åt mig 39:e platsen och 2 poäng.

Efter Östersund bar det av till nästa världscup som var i Hochfilzen, Österrike. På fredag var det sprint och strax innan start började det kräksnöa. Jag som gick i första startgrupp hade en hel del nysnö att trampa i under första varvet. Det var fortsatt mycket snö de andra varven, men det blev som ett spår att åka i de andra två varven. Tyvärr blev skyttet 2-1 och med en riktigt dålig känsla i kroppen blev det tillslut en 93:e plats. En sån dag man bara vill glömma bort och börja fokusera på nästa.

 Hochfilzen

Nu befinner jag mig i Le Grand Bornand, Frankrike för de sista världscuptävlingarna innan jul. Jag tycker inte att jag har fått ut den skidåkningen som jag har i kroppen under någon av de tävlingarna jag har kört i år. Jag har inte riktigt fått till den där känslan med massa överskott som behövs för att åka fort. Jag tror dock att den känslan ligger långt borta. Jag tror att bara min kropp får vila och tävlingar så kommer farten komma snart. Det finns så mycket mer fart i kroppen än vad jag har lyckats prestera än så länge. Jag längtar tills att tävlingar drar igång hör i Frankrike och tror att kroppen kommer kännas bättre redan till helgen 😀  

Nu är årets sista läger avklarat. Två veckor på snö i Idre med allt från storm, regn och soliga, nästan perfekta dagar. Tiden flög nästan förbi och det är nu nästan bara en vecka kvar till premiärtävlingarna i Östersund. Det ska bli kul att kicka igång säsongen och att få släppa upp träningen lite och få känslan av en pigg och fräsch kropp. Under hela året tränar vi mycket och hårt så stunderna när kroppen känns riktigt snabb är inte jättemånga. Man längtar alltid till tävlingssäsongen och snabba, fräscha ben. 🙂

Jag är nu hemma i Värmland, men åker upp till Östersund på måndag. De håller just nu på att lägga ut den sparade snön på spåren i Östersund och det ska bli kul att åka skidor på lite längre spår och göra de sista förberedelserna inför de kommande tävlingarna. 😀

Jag befinner mig just nu på Arlanda och väntar på mitt flyg till Karlstad som går om någon timme.

Det har faktiskt varit en ganska så skön resdag för mig med sovmorgon, hotellfrukost, flyg till Stockholm, lunch och nu snart sista planet och sedan lite bil hem. Inte så mycket stress för min del. Skönt för en gång skull. Resan ner för 14 dagar sedan var riktigt stressigt där det blev lite armbågande i kön och en liten intervall för att hinna med flyget till Tyskland.

Det ska bli såååå skönt att komma och hem och sova i sin egen säng och bara få ha det lite ledigt och ingen träning i någon dag. Nästa vecka är det planerat ganska så lite och lätt träning för att vara redo för sista lägret innan allt drar i gång. Det är bara lite mer än en månad kvar till första tävlingen!! Det är inte annat än att man längtar.

De sista dagarna i Ruhpolding var det fint väder och race. Kul att få köra lite race och få luft ur lungorna lite. En sprint och en ”jaktstart” som inte riktigt var en masstart med individuell start eller en kort distans med skytte som en masstart.. Bra träning blev det i alla fall och det är kul att se att träningen har get resultat. 🙂

 Glada tjejer efter race Ute på kvällsjogg Vilodag i Traunstein

Sista träningsdagen drog vi ut på ett jättefint långpass på rullskidorna i strålande sol och värme. Sedan snabb packning och lunch för att åka till München för att se FC Bayern München spela mot SC Freiburg. 75 000 människor var det i publiken och det märktes. Bra tryck på läktaren och 5-0 till FC Bayern. Det var en kul upplevelse och bra avslutning på lägret.

 Allianz arena

 FC Bayern – SC Freiburg 5-0

 Den godaste pizzan jag någonsin har ätit

För sista gången i år (troligtvis) så befinner jag mig i Ruhpolding för årets sista barmarksläger.

Vädret har bjudit på en hel del regn men också riktigt fina dagar där man har kunnat träna i shorts och T-shirt. Trots vädret har vi tränat på riktigt bra den senaste en och en halv veckan och vi har idag vår sista vilodag innan de återstående träningsracen som ska köras. Vi avslutar lägret med att åka till München på lördag för att se FC Bayern München spela mot Freiburg. Det blir den första riktiga fotbollsmatch som jag går på så det blir kul. 😀

Från och med idag så har vi en kock från SOK på plats som ska laga maten åt oss. Vi har ännu bara hunnit äta frukost, men det lovar verkligen gott. Suveränt med lagad mat och att den är bra tillagad. Det förenklar vår vardag mycket och vi kan fokusera ännu mer på att göra träningen och återhämtningen så bra som möjligt.

 Skyttetävling direkt efter intervaller. Bäst att passa på att vila och sola när man kan. Foto: Lykke Tamm

 Jag och Hanna är taggade inför skyttetävlingen. Foto: Lykke Tamm

 Trots lite regn och rusk så är vi ändå glada 😀

 Som tur var så var det inte i ögat.

Finmiddag i Salzburg. Hur gott som helst och kul att ha på sig något annat än träningskläder och mjukisbyxor.

Dagarna rulla på här hemma och jag har redan hunnit träna  bland annat två  intervallpass, ett tröskelpass och ett långpass denna veckan. Benen är ganska så möra just nu, men det är inte så länge kvar till vilan så det är bara att bita ihop. Jag har passat på att åka lite i skidtunneln nu när jag ändå är hemma. Det är inte så länge kvar till säsongen och det är alltid fint med lite skidvana innan man går på snölägret i slutet av oktober.

De senaste träningsdagarna har jag haft sällskap på träningarna utav Linn och Johanna. Kul med sällskap och sparring på passen, men kanske mest att man kan passa på att skvallra lite 😉

Imorgon blir det ytterligare en tur in i tunneln och snurra några varv. 😀

 Bild från eftermiddagens rullskidstur. Det är extra fint när temperaturen är så pass i slutet av september att man kan träna i shorts och T-shirt. 🙂

Så här kan det se ut när man har kört intervaller på rullbandet.

Emma

I början på sommaren blev det klart att KeWab, som tidigare har sponsrat Team Torsby Skidakademi skulle fortsätta samarbete med mig personligen. Det är riktigt kul och det betyder mycket för mig att fortsätta samarbetet med ett så stort och välkänt värmländskt företag.

KeWab är ett entreprenadföretag som har sitt kontor i Karlstad men går att ses jobba lite överallt.

”Med över 50 år i branschen erbjuder KEWAB idag produkter och tjänster inom anläggning, transport, betong, bostad, elkraft och rental. Med flera affärsområden och varumärken inom bolaget är KEWAB en komplett och konkurrenskraftig helhetsleverantör.”

Läs mer om KeWab och deras tjänster och produkter på deras hemsida här.

Kewab är min huvudsponsor och kommer synas på dioptern på mitt gevär den kommande säsongen. Det är kul med företag som har ett så stort intresse för sport och sponsrar många idrottare/klubbar. Jag är väldigt tacksam över att jag är en av dem. 😀

Emma

Så var höstens första läger avklarat. För andra gången i år så var vi på plats i Ruhpolding, Tyskland för ett 10 dagars läger. Jag blev tyvärr lite småsnorig dagen då vi skulle åka ner så jag blev hemma någon dag extra för att kurera mig innan även jag reste ner. Det satt bara lite grand i näsan så det var inget allvarligt utan det blev en dag extra med vila så var jag redo för träning igen. Ibland så säger kroppen helt enkelt ifrån när det blir lite för mycket och jag har inte varit sjuk på hela året så jag hade det lite på känn att kroppen skulle behöva få lite vila. Väl på plats i Ruhpolding blev det några bra träningsdagar innan det var tävlingsdags i tyska mästerskapen. Vi deltog med två lag under stafetterna. Mitt lag bestod av Olga, jag och Amanda (tävlandes för Storbritannien). Både jag och Olga hade varit sjuka innan/ i början av lägret så förväntningarna på vår åkform var inte jättestor, men ”tävling är bästa träning” och så också i detta fallet. Vi slutade på en 8:e plats och fick med oss ett riktigt bra pass. För min del så åkte jag hela loppet själv och åkningen var okej med tanke på att jag hade varit lite småsjuk. På skjutvallen gick det desto bättre och det blev fullt hus utan reservskott, dok lite lång skjuttid i liggande. Skjuttiden är något jag har jobbat en del med under sommaren för att inte ge bort massa ”gratis” tid. Något som jag känner att jag har blivit bättre på, men att jag behöver få en del hårda pass och tävlingar att öva på för att våga skjuta snabbt även när det gäller. OBS Sverige lag 1 (Linn, Mona, Anna) kom trea i den håra konkuransen och var endast slagen av Italien och ett starkt tyskt lag. 😀

 Två glada brudar efter tyska mästerskapen 🙂 Foto: Anna Magnusson

 Ute på äventyr i Ruhpolding

 En vacker morgontur upp för Rauschberg x2

 Toppen av Rauschberg. Foto: Tiio Söderhielm

 Bild över Ruhpolding

Annars var det som vanligt ett tufft och bra läger med vårt härligt gäng. ”Better together” (bättre tillsammans) är något som har genomsyrat laget genom hela sommaren. Vi pushar och peppar varandra till nya höjder hela tiden där ingenting är omöjligt. Något som är jätteviktigt för att kunna genomföra all denna tuffa träning på bästa sätt. 🙂

 Favorit i repris. Detta gäng alltså 😀

Nu befinner jag mig på hemmaplan och kommer göra det fram tills nästa söndag när det bär ner till Ruhpolding igen för det tredje och sista lägret i Tyskland för detta året.

Så har även Augusti passerat. Det började med läger i Torsby och sedan blev det någon vecka med träning hemma innan jag åkte till Sollefteå för Rullskidskytte-SM som gick av stapeln förra helgen. För min del så blev det inte så lyckat på medaljfronten. Det blev en 6:e och en 8:e plats. Tävlingarna kan summeras med lördagens sprint: bra åkning och två bom. Söndagens distans: ok åkning och fem bom. För många bom för att ha något med medaljer att göra både på lördag och på söndag och skjutserierna tog för lång tid. Det är tufft att åka ikapp tiden man ger bort på vallen ute i spåret.. Men det blev riktigt bra träningspass där jag fick en bra värdemätare på att åkningen funkar bra och man får en liten check på vad man har att jobba med fram till säsongen. Det är nu bara ca två och en halv måndag kvar till säsongsöppningen i Östersund och jag ser verkligen fram emot att dra igång 😀 Men som sagt så är det först en del träning kvar där vi ska hinna med två Ruhpoldingläger och ett i Idre.

 Foto: Håkan Blidberg Rullskidskytte-SM Foto: Håkan Blidberg Rullskidskytte-SM Foto: Håkan Blidberg Rullskidskytte-SM

Efter SM åkte jag direkt till Östersund för styrketester och maxtester på rullbandet. Styrketestet gick bra och det blev personligt rekord i det mesta och tangering i resten. På rullbandet gick det också bra och det blev pers på 900m (maxtestet) och alla värden var lite bättre än tidigare. Det är alltid kul att få värdemätare på att man blir starkare och bättre och förhoppningsvis så gör det att man åker fortare i vinter 😀

 Kände av mina smalben under SM så fick hjälp med akupunktur när jag var i Östersund.

Om en vecka så drar vi till Ruhpolding så jag passar på att träna på hemmaplan i några dagar och till helgen är det Torsby-mârten så då får det bli en runda där och köpa mârtens-godis 🙂

 Bild från gårdagens mysiga cykeltur 🙂

Hej!

Mycket träning har skett sen senast och även lite tävlande.

Efter ca en vecka hemma efter Frankrikelägret så reste vi till Sandnes, Norge, för att tävla i Blinkfestivalen. Vi körde på torsdag ett backrace som heter ”Lysebotn opp”. Ett race på 7,5 km med massa serpentinsvängar och där man tar ca 640 höjdmeter. Jag som inte är någon suverän klättrare och tyckte det var riktigt tufft, men jag fick med mig ett riktigt bra träningspass. 🙂

 Lysebotn opp. Foto: Blink skifestival/Facebook

Glada brudar innan Lysebotn opp

På fredag var det dags för skidskyttetävlingarna (äntligen!) och det började med en skyttetävling. under förra årets skyttetävling sköt jag mycket bra och tog mig till damernas final, men i år så blev det pannkaka och jag sköt alldeles för mycket bom för att ens gå till semifinal. Jag knöt handen i fickan och tänkte att jag skulle visa vad jag kunde i skidskyttetävlingen istället. Det började med en prolog där man körde totalt 5 varv runt en bana i centrum som var ca 900 m och sköt 2 gånger, ungefär som en sprinttävling på vintern. Jag sköt tyvärr 1-2 och inte så fort så det blev inget avancemang för mig i masstarten, som körde lite senare under fredagen. Jag tyckte dock att kroppen svarade ganska så bra och såg fram emot lördagens supersprint. Supersprint liknar en längdsprint lite grann. Vi blev utifrån gårdagens prolog indelad i olika kvartsfinalsheat och sedan kunde man gå vidare till semifinal och sedan final. På lördagen var jag taggad på att äntligen få till det, men redan i kvartsfinalen var motståndet tufft och jag visste att jag var tvungen att skärpa till mig på vallen. Kvarten bestod av fem varv och fyra skytten. Jag skärpte till mig ordentligt och sköt endast en bom på det fyra skyttena 1-0-0-0! Med det och ok åkning så gick jag vidare som fyra till semifinalen. I semifinalen var det om än tuffare motstånd, men med ett lite offensivare skytte, ok skytte (1-1) och ett bra spurtvarv så blev jag fyra igen och jag tog mig till final. Jag var riktigt glad och tänkte att även om jag ville prestera så bra jag bara kunde även under finalen så skulle jag njuta av att jag hade tagit mig så långt. Finalen var TUFF och nästan alla av åkarna var rutinerade världscupsåkare. Det var en ganska så jämn tävling där jag började med en bom i liggande och hade en liten bit upp till ledarna in till det stående skyttet. I ståendeskyttet blev det en till bom och jag tänkte att med det tyvärr så skulle det inte bli någon framskjuten placering. Jag hade fel. Jag gick ut som fyra strax bakom Dorin Habert. Jag gjorde allt vad jag kunde för att försöka nära mig henne och kanske kunna ligga i rygg in mot spurten men hon var som förväntat stark och drog i från och jag slutade som 4:a. 😀 Riktigt nöjd med den fjärdeplatsen, men det är alltid lite surt när det ändå är så pass när till pallen. Hanna var snäppet bättre och kom i mål som 2:a, hon också med två bom.

Nöjda efter supersprintfinalen

Efter Blink åkte vi direkt till Torsby där vi var på läger i 6 dagar. Träningen inför Blink hade varit lite lättare (med betoning på LITE) och det blev rivstart direkt på lägret och man fick verkligen veta att man levde. Bra träningsdagar där vi utnyttjade både, stadion på Valberget, Hovfjället, Tosseberg och många andra fina turer runt och i Torsby.

Efter lägret så var jag bara hemma i en dag för att sedan åka upp till Östersund för en och en halv vecka. Här har det blivit lite tester och en hel del träning. Kroppen och skyttet är på bra väg och jag ser fram emot rullskidskytte-SM i Sollefteå om ca två veckor 😀

Emma